Jimmy Kallunki led av diabetes sedan barnsben.
I augusti 2010 larmades polisen till Södra Sunderbyn utanför Luleå där Jimmy Kallunki var intagen på ett behandlingshem. Grannar hade sett "en förvirrad man", ragla omkring i byn och Jimmy Kallunki omhändertogs av poliserna misstänkt för att vara narkotikapåverkad.
Inne på stationen togs prover och i avvaktan på resultaten placerades han i fyllecell. I hans fickor upptäcktes Lyrica-tabletter, medicin mot epilepsi och tillika en känd drog i missbrukarkretsar. Medicinen beslagtogs.
Strax efter att Jimmy Kallunki placerats i arresten kontrollerade vakthavande polisbefäl med behandlingshemmet om den intagne led av epilepsi - eftersom han bar på medicinen.
Nej, han var inte epileptiker blev beskedet. Kort därpå kom ett förtydligande om att Jimmy hade svår diabetes.
Vakthavande befäl gav då order, per telefon, till arrestvakten om att väcka Jimmy och kontrollera hans behov av medicinering.
Arrestvakten kontrollerade Jimmy, som enligt uppgift sov lugnt, omsänder sittande som liggande, men någon verbal förfrågan gjordes aldrig.
Livlös i cellen
Någon timme senare upptäcktes att 37-åringen låg livlös i cellen. Alla upplivningsförsök gjordes förgäves. Dödsorsaken tillskrevs diabeteskoma.
Frågan om vållande till annans död alternativt tjänstefel har tidigare prövats av tingsrätten, som valde att döma endast arrestvakten skyldig för tjänstefel med dagsböter som påföljd. Hovrätten har därefter överprövat målet och friade i går såväl vakthavande polisbefäl som arrestvakten från ansvar.
Rätten menar att arrestvakten förvisso gjort fel, men inte av den grad att han bör dömas. Det finns inget belägg, enligt hovrätten, för att vaktens underlåtenhet nödvändigtvis föranlett dödsfallet.