Vi byter fler saker än tidigare; mobil och gymnastikskor, men också mer identitetsbärande element som jobb, partner och kön. Louise Hellbom, 35 år, upplever också att det är mer accepterat än många kanske tror att byta förnamn.
– Jag har fått många riktigt positiva reaktioner.
Det betyder inte att det är ett litet beslut. För henne var namnbytet ett resultat av flera år av existensiella funderingar. Egentligen var hon aldrig missnöjd med namnet Sara som hon fick som nyfödd.
– Det är ett fint namn, det passar bara inte mig längre.
Louise tror att många, liksom hon själv tidigare, inte funderar så mycket över sitt namn.
– Men namnet är en symbol för den man är och det kan ju förändras genom livet.
För Louise symboliserar namnbytet ett avgörande inre skifte.
– När jag tog ett nytt förnamn handlade det om att jag hade hittat en kontakt med mig själv på ett nytt sätt och en ny väg.
Utåt kanske det inte märks stor skillnad. Louise har alltid varit intresserad av och arbetat med hälsa på olika sätt – som friskvårdskonsult, hälsopedagog och kroppsterapeut bland annat. Att välja bort sitt gamla namn handlade snarare om att hon ville släppa gamla etiketter kring vem hon själv strävat efter att vara utåt.
– Jag kan känna att jag alltid odlat en självbild som varit glad och dolt mörka sidor, som att min pappa varit alkoholiserad. Länge hade jag svårt att acceptera när någon mådde dåligt och tyckte att alla skulle kämpa vidare och vara positiva jämt, precis som jag gjorde inför mig själv.
Louise berättar att hennes höga krav på att vara positiv och stark inte höll i längden. Hon beskriver det som att hjärnan en dag kraschade och något gick sönder inuti. Det tog lång tid att rehabiliteras, men den erfarenheten förde henne samtidigt vidare mot den hon är i dag. Hon berättar också om en resa till Bali år 2010 som en viktig pusselbit.
– Jag brukar tänka på det som att jag bytte färg inuti på den resan.
Då lekte hon med tanken att ta efternamnet Frangipani efter trädet som hon rullat ut yogamattan under.
– Men det kändes för krångligt. Jag prövade det inte ens då.
Däremot utbildade hon sig till yogalärare och fördjupade sina kunskaper och erfarenheter av att arbeta med personlig utveckling och med barn. Hon tog ett steg i taget och i våras kände hon helt plötsligt att Sara var förknippat med upplevelser och utmaningar som hon nu var helt färdig med.
– Det är klart att det kändes att ta bort namnet. Men när någon säger Sara betyder det något annat än det som är jag i dag. Sara är vackert, men Louise är mjukare. Det passar mig bättre.
Agneta Carlquist, verksamhetsutvecklare på Skatteverket som från och med i år har hand om alla namnärenden, berättar att antalet namnändringar ökat i och med den nya förenklade lagen kring namnbyten. 939 personer fler bytte namn i juli 2017 jämfört med juli 2016. Totalt 3017 personer bytte sitt förnamn i juli 2017.
– Jag tror att uppmärksamheten kring den nya personnamnlagen har bidragit till att många numera känner till att man kan byta förnamn och till vem man ska vända sig.
Agneta Carlquist tror att det finns många olika anledningar till att byta förnamn.
– Man kan vara missnöjd med sitt namn, det kan vara svårt att stava och-eller svårt att uttala, man kanske vill ha sitt smeknamn som riktigt namn.
Louise minns väl hur hon kom på sitt namn.
– Det var rätt lustigt. Jag hade aldrig tänkt på namnet Louise förut utan det dök upp i en meditation och jag tänkte; Va!? Ska det inte vara något finare, något mer yogiskt?
Sambon Stephane tog bytet med ro och för barnen Noah, sex år, och Maël, 12 år, har ändå Louise alltid varit ”mamma”. Minst två personer har själva blivit inspirerade och velat ha information om hur hon gjort. Den stora utmaningen var att berätta för föräldrarna som en gång givit henne namnet Sara.
– Min mamma var ändå lätt. Hon har själv bytt förnamn. Pappa gruvade jag mig för. Men han frågade bara vad jag hette nu. Sedan sa han ”jaha” och fortsatte att kalla mig Sara, det var inget mer med det.
Annars är det inte många som glömmer bort sig.
– Eftersom jag precis börjat ett nytt jobb blev det lätt på jobbet också. Alla känner mig som Louise där.
Hon arbetar från och med i höst med något som hon i samråd med sin arbetsgivare har valt att kalla hjärnträning, med influenser från bland annat yoga, mindfulness och beteendevetenskap, i en skola. Hon brinner för att ge den unga generationen verktyg för att hantera livet och känner att hon på alla sätt har genomfört sitt inre skifte som påbörjades på Bali och hamnat rätt på både ut- och insidan. Namnet Sara tillhör en annan tid.
– Det finns i dag ingen inre konflikt mellan insidan och den jag är utåt som det gjorde förut. Jag är vän med hela mig själv och det tror jag märks. (TT)