* Missa inte fler bilder från gården i bildspelet ovan! *
.
Både Jessica Lindberg och hennes man Pelle är uppvuxna i Lillpite. Som barn gick de först lekis och sedan hela grundskolan i samma klass.
De blev ett par i 18-årsåldern och kring millennieskiftet bestämde de sig för att lämna hemorten för att flytta så långt söderut i Sverige man kan komma.
Men i höstas gick flyttlasset tillbaka norrut.
Efter nästan tjugo år i Skåne har familjen renoverat en Norrbottensgård som stått på höjden vid Bonasavägen i Lillpite sedan 1891.
Allt började en sommardag för drygt två år sedan.
– Vi hade som vanligt varit i Piteå under sommaren. Bilen var packad och vi skulle precis börja köra mot Malmö när telefonen ringde, berättar Jessica.
Familjen som ägde den gamla Norrbottensgården på höjden undrade om de var intresserade av att köpa.
– Som barn tittade jag mot det här huset många gånger. Jag tyckte att det såg ut som ett slott och drömde om att bo där, så jag blev eld och lågor och vi åkte direkt hit för att titta, säger Jessica.
Huset blev deras och tanken var att ha det som sommarställe, men ett år senare bestämde Jessica och Pelle sig för att göra gården till sitt nya, permanenta hem.
Det var dags att flytta hem.
– Då bodde vi i en 20-talsvilla nära centrala Malmö och hade precis renoverat klart. Det huset var egentligen ett rivningsobjekt från början, men vi blev förälskade i det och var kanske lite unga och dumma. Så vi hade jobbat med huset i tio års tid, säger Jessica.
Trots att familjen trivdes med både huset, den stora gamla trädgården, det lugna området och alla vänner sökte de en förändring i livet.
– Vi ville ha mer tid tillsammans som familj och så ville vi ge barnen mer av den uppväxt vi själva hade. Med det här huset fick vi en chans att se över livet och fundera på hur vi vill leva, säger Jessica.
Det är Jessicas bröder och pappa som har stått för det mesta av renoveringen. Det var självklart att det skulle bli så, då hantverksyrket fanns i familjen. Så långt det har varit möjligt har de också använt lokala leverantörer av allt från golvsocklar till den nio meter långa bänkskivan i köket.
– När det var dags att börja med upprustningen bodde vi fortfarande kvar i Malmö. Jag och Pelle satt många nätter och ritade och planerade. Det är vårt stora gemensamma intresse och till slut lämnade vi över ett tjockt kompendium med ritningar, färgkoder och detaljanvisningar till min bror. Det har faktiskt fungerat jättebra trots att vi var 150 mil härifrån, min bror är väldigt lyhörd. Dessutom fick jag honom att fota och skicka bilder varje dag.
Den övergripande planen var att återföra den klassiska röda färgen till det då citrongula huset, samt att låta bottenvåningen få en mer traditionell rumsindelning.
– Den var renoverad på 50-talet och bestod av många små skrymslen och vrår, medan övervåningen var oinredd, säger Jessica.
Några kompromisser med planlösningen har familjen gjort, bland annat överförde de en groventré på baksidan och en tvättstuga på bottenvåningen från sitt hus i Malmö.
Avtryck från tiden i södra Sverige finns också i salen. Mot den nakna timmerväggen reser sig en gammal dansk kamin mot taket.
– Det är ingen klassisk detalj i en Norrbottensgård, men den påminner oss om alla år i Skåne, så det känns ändå rätt, säger Jessica.
Färgskalan på nedervåningen kommer från en klassisk tapet signerad brittiska designern William Morris.
– I jobbets vägnar besökte jag Malmö gamla hovrätt och hittade en jättesnygg spegelpanel. Jag fotade och skickade bilden till min bror och skrev att ’så här ska det se ut i hallen’. Sedan valde jag den snygga mönstrade Morris-tapeten som kontrast.
Det blå i tapeten har gett riktning till kökets linblå väggar. En varm beige nyans återspeglas i ekgolvet samt i den gamla timmerväggen och skinnsofforna i salen. De grå nyanserna återkommer i hallgolvet och i andra detaljer.
Några få möbler är nya, men de flesta kommer från familjens förra hus.
– Jag har alltid varit intresserad av loppisar och att hålla koll på nätauktioner. I Skåne finns ett enormt utbud, så jag har samlat på mig genom åren. Sedan vi började renovera här har jag haft klart för mig vart olika möbler ska stå. Jag är inte ombytlig och ändrar inte om ”bara för att”. Hittar jag något jag gillar så får det vara så. Och tanken är ju att vi ska bo här så länge vi lever.
Gården Rangas har fått sitt namn från en kvinna som hette Ragnhild och som levde hela sitt liv i Norrbottensgården på höjden.
– Det kändes naturligt att kalla gården efter henne och jag tror att hon skulle ha gillat att komma hit och fika.
I så fall hade Jessica hällt upp Skånerostat kaffe och ställt kopparna på det gamla runda bordet som återfanns i ladugården.
Alldeles intill står ett vackert skåp.
– Det sägs att Ragnhild och hennes man köpte det i bröllopspresent till sig själva. Vi sätter ett stort värde i att möbler som alltid funnits här på gården åter har fått komma till användning.