Logelokalen en byaangelägenhet
Harry Eriksson, Piteå, berättar här och i ett kommande avsnitt om IOGT-lokalen i Lillpite.
Fotot taget den sista arbetsdagen när IOGT-lokalen var färdigbyggd 1928. Entrén var nu på husets ena långsida. En ny entré gjordes på husets gavel ner mot älven, vid ombyggnaden till biograflokal år 1945.Andre man från höger på bilden är Gustav Jonsson, den lille gossen Ivar Jonsson, fick också vara med på bild.
Foto:
De ledande gestalterna för denna nykterhetsloge var folkskolläraren Algot Heldner, J.A. Stenberg, Ernst Sandström samt D.H. Offerdal.
Ett skolhus var den möteslokal som stod till buds. Medlemsantalet ökade snabbt och snart räckte inte lokalen till.
Den 5 april 1924 ansöktes om en tomt, avstyckning från ett Lillpitehemman. Detta avslogs med en rösts övervikt för den falang som var emot förslaget.
Den 23 maj samma år återkom föreningen med en ny begäran om avstyckningen. Denna gång vann förslaget gehör i ärendet med 24 röster och 17 emot förslaget. Men en reservation fanns, allmän dans skulle ej få anordnas i lokalen.
Men den 27 december 1928 begärde styrelsen vid ett möte att få upphäva förbudet mot att få anordna danstillställningar. Detta för att på sådant sätt förbättra logens ekonomi. Styrelsens begäran beviljades.
Bygget av möteslokalen startade 1928. Det egna kapitalet var 5 000 kronor samt ett reverslån på ett liknande belopp. Byggmästaren var en välkänd Lillpitebo, Johan Holmström. Sluträkningen stannade på 10 872 kronor.Kassören Ernst Sandström var nu tvungen att med eget kapital låna ut 306 kronor för att bygget skulle bli till fullo betalt.
Material och arbetskraft till den nya byalokalen fick god hjälp av byborna som ställde upp helt eller delvis ideellt.
Det kan även nämnas att Anders Öhman från Yttersta, avverkade och fraktade ner flaggstången till byggnadsplatsen, mot en ersättning av 11 kronor.
Historiken över denna samlingslokal är berättad av en välkänd Lillpitebo, Alvar Jonsson
Mina egna minnen av Gotis började skolåret 1939-1940. Detta var min skolstart. Under vinterhalvåret tillagades och serverades skolmaten i lokalen. Mängder av havregrynsgröt producerades och serverades här. Förutom lördagar, då det bjöds på mjölkchoklad och en mjuk ostsmörgås.
I övrigt var lokalen väl utnyttjad. Det var en byaangelägenhet. Alla rymdes, oberoende av politiska eller ideella riktningar. Från LO-kollektivet till Syndikalisterna LS. Röstlokal för både kommunala val och riksdagsval, en given plats för kommunala och byns uppbörder av olika slag som utdebiterats. Lokalen var även idrottsföreningens högborg, tills dess att det egna idrottshuset ordnats, på sin nuvarande plats vid idrottsplanen.
Den religiösa rörelsen, Frälsningsarmén från Piteå anordnade sina möten på Gotis när de gästade Lillpite (byns bönhus var aldrig aktuellt för deras del vid besöken).
Olika amatörrevyer, bland annat från Norrfjärden, uppträdde här några gånger i slutet av fyrtiotalet. Dansandet hade kommit igång. Man var välkommen om man hade uppnått godkänd ålder.
Det var debut för mig något år in på fyrtiotalet. Detta evenemang var det årliga återkommande "föreningskalaset". Det som nu gällde var Konsumföreningens årsmöte. Efter de ordinarie mötesförhandlingarna och kaffedrickandet anordnades dans. Det var som regel syskonen Persson, "bröstpåjka" med sin syster som var musikanterna. Till detta nöje var alla åldrar välkomna. Här fick man se på när de äldre dansade. En del av kvällens höjdare var när det spelades "skåjarn" eller "faderalla stoppen".
Men allt har ju en baksida. Skoldagen efter detta kalas hade lärarinnan åsikter om det olämpliga med att besöka en dans och att några flickor hade dansat. Det tilltaget var i hennes sinnesvärld på gränsen till omoral.
Fettisdag fanns också möjlighet till sammankomster med tillhörande svängom.
Så jobbar vi med nyheter