Det var under ett möte i kommunala pensionärsrådet, KPR, som det informerades om att dessa tankar diskuterades inom fastighets- och serviceförvaltningen, men Marita Björkman-Forsman, ordförande i nämnden, var också noga med att påpeka att det rörde sig om en idé och att ingenting var vare sig klart eller ens bestämt.
– Vi fick som sagt en förfrågan från en som ville starta en helt annan verksamhet i Lillpiteskolan, ett slags vandrarhem/bed and breakfast och tog då ett möte med föräldrar och personal vid förskolan, som ju fortfarande är kvar i en del av skolan, berättar Björkman-Forsman.
Föräldrarna var dock på en gång och unisont helt avvisande till tanken.
– Och då sa jag att "jamen då släpper vi det direkt", säger Marita Björkman-Forsman.
Men det fick henne också att fortsätta tänka och att dryfta sina tankar med andra vid förvaltningen.
– Vi har bollat fram och tillbaka med frågorna 1) vad gör vi med våra nedlagda skolor? och 2) hur kunde vi nyttja lokalerna? Det resulterade i idén att man kunde bygga om lokalerna till trygghetsboenden för äldre som vill stanna kvar i byn.
Liknande planer för övriga nedlagda byaskolor är inte aktuella.
– I Holmträsk har en entreprenör köpt skolan, i Hemmingsmark blev det friskola och i Blåsmark nyttjar förskolan lokalerna, säger nämndsordföranden.
Hon har full förståelse för att Lillpiteföräldrarna helst skulle se att skolan öppnade igen och att de inte vill ha ett privat uthyrningsboende i samma hus och på samma gård som förskolan, men tänker att ett naturligt möte mellan äldre och små barn vore en helt annan sak. Kanske litet som i nya tv-serien "Fyraåringarna på äldreboendet"?
– Men, poängterar hon på nytt, ingenting är bestämt. Fastighets- och servicenämnden äger ju inte frågan ensam och vi har därför kallat socialnämndens och barn- och utbildningsnämndens ordföranden till en träff i början av november där vi ska prata om det här.
Socialnämndens ordförande Sven-Gösta Pettersson, den nämnd som berörs mest av tankarna, vill dock inte säga varken bu eller bä i frågan.
– Jag har hört talas om det och vi är kallade till ett möte, men jag har inte tänkt mer på det, säger han.
Men spontant, känns det positivt eller negativt?
– Jag har som sagt inte alls tänkt på det, det får vi göra på mötet, säger han.