Kaffet är rykande hett och färska semlor står uppdukade på köksbordet. Runtomkring ligger mängder av papper – dokument, sjukintyg, avslag, överklaganden och utdrag med faktatexter från försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
– Jag tänker att det nog ändå är många som drabbas av det här, säger Monika Lundström.
– Ja, men inte så tokigt som det gått för oss, säger Harriet Öhlund.
Båda två jobbar inom städenheten på Piteå kommun, mitt i allt elände är de tacksamma för att de ändå ”har varandra”.
– Men det är inte konstigt att den psykiska ohälsan ökar i samhället, säger Harriet Öhlund som är 64 år och innan hon blev sjukskriven under 2016 i princip aldrig varit sjukskriven en enda dag tidigare i hela sitt liv.
Harriet hade liksom Monika varit sjukskrivna 180 dagar då de i juli 2016 fick veta att försäkringskassan dragit in deras rätt till sjukpenning.
Detta då försäkringskassan bedömt att de trots sina besvär inte bedömdes ha: ”Någon nedsättning av arbetsförmågan i förhållande till ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden”.
Båda två har överklagat besluten – Harriet har ännu inte fått något besked – Monika har fått avslag på sin överklagan.
Det besked de fick från försäkringskassan i juli i fjol var dock att de genast skulle bege sig till arbetsförmedlingen för att: ”Skydda sin SGI”. Det handlar om den Sjukpenninggrundande inkomsten som alla ersättningar som exempelvis sjukpenning baseras på (läs mer i faktarutan).
– Jag berättade för handläggaren att jag var halvt sjukskriven och jobbade fyra timmar om dagen. Hon kodade då om mig till ”arbetssökande på halvtid, men med förhinder”. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan tänte att handläggaren kan sitt jobb. Men sedan fick det konsekvenser, säger Monika Lundström.
Även Harriet Öhlund, som då var sjukskriven på heltid, kodades om till ”arbetssökande med förhinder” och berättar att hon en tid efteråt, i september 2016 fick besked av försäkringskassan att hon skulle få rätt till sjukpenning.
– Jag väntade, men det kom aldrig några pengar. Då ringde jag dit och frågade: ”Vad händer?”. Då fick jag veta att jag inom kort skulle få ett brev om att försäkringskassan dragit in min SGI eftersom jag stod kodad som ”arbetssökande med förhinder” hos arbetsförmedlingen.
Harriet har inte fått några pengar alls av försäkringskassan sedan juli månad, istället har hon tagit ut semesterdagar som hon planerat att spara fram mot pensionen och försökt att jobba två timmar om dagen. Nyligen började hon jobba halvtid och till veckan måste hon gå upp i heltid – detta för att kunna få tillbaka sin SGI.
Hon lider av diskbråck i ryggen och har smärta i högra axeln och arm, något som leder till domningar.
– Man ska ta det försiktigt med nervskador, jag kan inte sitta stilla någon längre stund och det värker mer och mer. Det sliter på mig, säger hon.
– Jag har har också varit utan pengar sedan juli månad, men sedan slutet av januari får jag sjukpenning för en halvtid, fast jag är sjukskriven på heltid, säger Monika Lundström som lider av ”spinal stenos” samt en kotglidning något som skapar motoriska svårigheter och smärta. Hon väntar på en operation vid Sunderby sjukhus.
Både Harriet och Monika har på olika sätt kämpat för att arbetsförmedlingen ska "koda om dem" – men förgäves.
– Alla kan göra fel, men det här måste ju gå att rätta till på något vis, men på arbetsförmedlingen säger chefen att: ”Nej, det går inte att ändra”, säger Harriet Öhlund.
Båda två funderar på om de skulle ha uttryckt sig på något annat vis när de träffade handläggaren på arbetsförmedlingen:
– Det känns som att man ska veta hur man ska säga för att bli kodad rätt, att bara säga att man ställer sig till arbetsmarknaden förfogande, säger Harriet som liksom Monika också förgäves försökt få till ett avstämningsmöte med representanter från arbetsförmedlingen, försäkringskassan och arbetsgivaren.
De har tagit hjälp av facket Kommunal som skrivit en skrivelse till arbetsförmedlingen och hjälpt dem att överklaga beslut (se artikeln intill).
– Vi ger inte upp, utan fortsätter kämpa, säger Monika Lundström.