Videon är inte längre tillgänglig
Lillpite blev för bara någon vecka sedan utsedd till Årets by, av Piteås landsbygdspolitiska råd. Utmärkelsen kom i samma veva som friskoleföreningen i Lillpite fick kännedom om att den tilltänkta rektorn till friskolan, inte hade behörighet för jobbet och hade falska utbildningsintyg. Friskoleföreningen tvingades i det läget inse att man inte skulle hinna med att hitta en ny rektor på den korta tid man hade på sig efter skolinspektionens etableringskontroll. Man beslutade också att omgående gå ut med information till de föräldrar vars barn skulle ha gått i friskolan. Man publicerade också ett brev på friskolans öppna facebookgrupp, med information om vad som hänt.
Hösten 2016
Men friskoleföreningen har inte låtit sig nedslås. Målet är nu att öppna friskolan till hösten 2016 istället.
– Vi kommer att jobba vidare med en friskoleetablering. Tanken är att starta till hösten 2016 istället. Vi kommer att ta sommarlov nu och ta nya tag till hösten då vi tänker sätta igång med en ny rekryteringsomgång. Det blir inget problem då det tillstånd vi har gäller fram till 2016, sade Pär Jyrell, ordförande för friskoleföreningen till PT den 13 juni.
Kämpaglöd
När PT besöker Lillpite under tisdagen möts vi av människor, som alla är besvikna och upprörda över det inträffade men där de flesta visar upp en kämpaglöd och framtidstro, där planerna på en friskola är högst levande.
Inne på Olofssons livs går Linnea Ermebring omkring och handlar tillsammans med barnen Herman och Elly. Familjen har just varit på inskolning i Böle inför Hermans start i förskoleklass till hösten.
– Herman skulle ha gått i friskolan om den hade blivit av. Jag är själv född och uppvuxen i Lillpite. Jag har gått skola här och trivts bra och tanken var att mina barn också skulle få göra det, säger Linnea.
Fin gemenskap
Hon har inte gett upp planerna på en friskola i Lillpite och kommer att låta barnen gå där, så snart den blir verklighet, vilket Linnea inte tvivlar på.
– Jag är säker på att den kommer att starta nästa höst istället och då ska Herman få gå där och sedan också Elly, när det blir hennes tur att börja skolan. Att gå i skola i Lillpite skapar en jättefin gemenskap där alla leker med alla. Jag är lite rädd för att barnen i byn kommer att splittras när de till hösten riskerar att hamna i olika skolor.
Dämpad stämning
I Lillpite skola, där de sista skolbarnen gick hem för några dagar sedan, men där förskolan är öppen, är stämningen dämpad.
Maria Hellström, jobbar på städet och Malin Westman, jobbar i köket.
– Just nu känns det som att luften har gått ur. Men hoppet lever och viljan att kämpa för framtiden finns kvar, säger Maria Hellström.
Båda är överens om att byn behöver en skola, en inställning som delas av alla som PT pratar med.
Sämre byakänsla
Hanna Westerberg är 17 år och född och uppvuxen i Lillpite. Hon har själv gått i skolan i byn upp till årskurs 6. Hon har två yngre syskon som skulle ha gått på friskolan men som nu kommer att hamna i Böle.
– Att skolan försvinner är riktigt dålig för byn och för barnen. Att inte ha en skola tror jag kan innebära att färre väljer att flytta hit. En skola och den gemenskap det innebär skapar en bra känsla i hela byn och risken finns att en del av den känslan kan gå förlorad, säger Hanna Westerberg.