Videon är inte längre tillgänglig
Tajmingen var kanske inte den bästa. Först en aviserad skolnedläggning i Lillpite – och strax därpå allmän inbjudan för diskussioner om landsbygdens utveckling.
– Alltså, hur tänkte ni? undrade en besökare med passning till närvarande kommunala tjänstemän och politiker.
David Sundström, samhällsstrateg vid kommunledningskontoret, konstaterade att tidsaspekten hade kunnat vara bättre.
– Men diskussionerna och grupparbetena följer en sedan länge fastställd tidsplan i arbetet runt översiktsplanen, och frågan ligger i fas, förklarade han.
Bombardemang
Efter kort introduktion om vikten av vägvinnande landsbygdsstrategi utvecklades mötet till ett bombardemang av frågor rörande byaskolans aviserade avveckling.
Med ilska, irritation, indignation och oförståelse blandades vädjanden och sarkastiska utspel runt kommunens skolpolitik, och med den framtidsstrategin för landsbygden.
Inte minst efter den uttalade strävan om att motverka urbaniseringen och skapa förutsättningar för ökad inflyttning till landsbygden.
Nej, mötesdeltagarna fick inte ihop ekvationen. Inte med en nedlagd skola som bricka i spelet.
Inte besparing
Kommunalrådet Peter Roslund försökte förklara resonemanget.
– Det finns så många andra ingredienser som kan bidra till en bygds utveckling och tillväxt. Skolan betyder inte allt. Det finns exempel som Långnäs där inflyttningen blomstrat trots att skolan försvunnit.
Roslunds inlägg samlade inga större applådåskor, och än surare blev minerna när han förklarade att processen runt skolan inte bottnat i besparingskrav, utan snarare i ett sätt att stärka utbildningens kvalitéer.
Gammal plan
Majvor Sjölund, C-politiker, dammade av en gammal översiktsplan från 2007.
– Här står ordagrant hur viktigt skola och barnomsorg är för en fungerande servicenivå på landsbygden, deklamerade hon.
Anne Stenlund, FP, undrade varför socialdemokraterna centralt vurmar för mindre skolor och enheter, medan piteortens S-politiker enligt henne agerar åt motsatta håll.
– Vi har varken stora skolor eller stora klasser, och absolut inga sådana ambitioner, förklarade kommunalråd Roslund.
Friskolestöd
Sera Olofsson efterlyste en större kommunal uppmuntran runt bybornas friskoleplaner.
– Tänk, här finns massor av engagerade föräldrar beredda att ta över ansvaret. Göra kommunens jobb. Visst vore det önskvärt med draghjälp istället för att motarbetas, menade hon.
Peter Roslund gav svar direkt:
– Det finns bra friskolor men också dåliga exempel på lösningar. Men det är inte vi utan staten som avgör dessa etableringar, noterade han.
Gruppdiskussioner
Tuppfäktningen pågick i över en timme innan den egentliga anledningen till mötet, grupparbetet, tog vid.
Bordsvis sattes deltagarna att kläcka idéer för hur landsbygden ska kunna leva vidare.
Sammanställningen sker vid senare tillfälle som PT säkert får anledning att återkomma till.