Piteå fick 2017 beviljat statligt bidrag via länsstyrelsen till naturvårdsprojektet ”Havsöring i Lillpite älv - restaurering av lekbottnar”. Sammanlagt handlar det om 560 000 kronor.
Sedan tidigare är en stor del av Lillpiteälven med biflöden flottledsåterställd. I fjol påbörjades restaureringen av lekbottnar enligt den så kallade Hartijokimetoden.
– Arbetet sker med handkraft och vi visade och lånade ut verktyg till frivilliga från Lillpiteälvsgruppen. Restaureringsarbetet fortsätter i sommar, säger kommunekologen Dan Evander.
Viktigt, förstås, eftersom projektgruppen också ska sätta ut ett 40-tal vuxna havsöringar, företrädesvis honor, som hämtas från Sikfors i Piteälven.
– Vi behöver tillstånd från länsstyrelsen, men eftersom det troligen handlar om samma stam så borde det inte vara något problem. Vi kommer att märka hälften med sändare så att vi kan följa hur de rör sig och om de i samband med höstens lek stannar till där vi iordningställt lekbottnar.
Hanarna då?
– Det finns stationär öring och vi tror att det ska fungera den vägen.
Projektgruppen vet inte i nuläget hur de planterade öringarna beter sig. En risk är, förstås, att de inte leker, en annan att alla öringar fiskas upp och en tredje att de söker sig neråt och hamnar i turbinerna.
Kan kraftverken bli ett problem för projektet?
– Det finns två scenarior, endera rivs kraftverken eller också byggs det fungerande fiskvägar. Det är upp till Lillpite kraft att lösa det. Om öringen leker så tar det tre år innan smolten söker sig mot havet och då förutsätter vi att den frågan är löst. Samtidigt är det klart att det finns fördelar med helt fria vandringsvägar, säger Dan Evander.
Varför inte satsa på lax?
– Vi tror att det är störst chans att lyckas med havsöringen, men på sikt kan det mycket väl finnas anledning att satsa på lax. I allt det här är det väldigt viktigt att lokala föreningar i området vill vara med.
Lillpiteälven har väldigt bra vattenkvalitet och i förlängningen handlar havsöringsprojektet om mer än fiske. Dan Evander menar att det får betydelse för hela älvdalen. Dessutom blir det restaurerade lekbottnarna viktiga livsmiljöer för flera andra fiskarter och ryggradslösa djur.
– Ett exempel är flodpärlmusslan som finns i Lillpiteälvens övre delar. Den är beroende av öring för sin fortplantning och spridning, säger Dan Evander.