Värmen mellan Bo och Anita Engberg och 21-årige Casper Johansson går inte att ta miste på när man kliver in i köket hos lantbrukarparet i Lillpite. Här är Casper alltid välkommen och det har han varit i nästan sju år nu, ända sedan den dagen han stod mitt på gårdsplanen och artigt frågade om han kunde få hjälpa till i ladugården.
– Jo, så var det, säger Bo Engberg som tillsammans med hustrun Anita driver ett mindre lantbruk med ungdjur.
På helgerna när han gick ut i ladugården klockan 05.30 så var Casper redan där, han har alltid varit glad i att jobba.
– Kanske nog så mycket ibland, skrattar Bosse och är full av beundran över den resa Casper gjort.
– Han är världens mest positiva kille. Han har hunnit utbilda sig och få heltidsjobb som lantarbetare och ta körkort. Han har ju sina problem som ställt till det för honom men vi tycker att han har gjort det fantastiskt bra.
Casper Johansson kom till Piteåbygden 2012 där han först bodde i ett familjehem innan han blev placerad på HVB-hemmet i Lillpite. Hans diagnoser Aspberger, adhd, add och dyslexi i kombination med en psykiskt sjuk mamma gjorde att han hade problem med sitt mående.
– Jag lärde mig mycket på HVB-hemmet och fick hjälp med mitt mående, men för mig blev det så stökigt där ibland att jag kunde önska att jag inte ens blivit född, säger han.
Helgerna hos Bo och Anita blev en fristad och intresset för traktorer och djur växte.
– Men jag hade streck i alla ämnen utom slöjd i åttan. I nian fick jag godkänt i alla ämnen så jag kunde söka in på Grans.
Och det ena gav det andra. Han fick jobba helger och somrar hos en lantbrukare i Infjärden.
Casper Johanssons diagnoser gör att han snabbt blir rastlös.
– Jag måste bli klar med det jag gör, klarar inte att ha saker liggande. Det blev som handen i handsken att få vara här hos Bosse och Anita, säger han och Bosse fyller i:
– Jo, och ibland har vi fått stoppa dig, säger Bosse och berättar om när Casper fick plöja och inte gick att stoppa, trots att det var matdags.
När körkortet äntligen var i hamn, efter en kämpig tid med teorin, så fick han tillsvidareanställning.
– Det var en wow-känsla. Jag åkte och hälsade på alla och det blev 22 koppar kaffe den dagen.
Det vet han, för är det något han har koll på, så är det exakta datum och antal koppar kaffe.
Fotnot: HVB-hemmet i Lillpite är nedlagt sedan en tid.