Tio år har passerat sedan den erfarne djurskötaren Rikard Nilsson byggde upp ett eget smådjurskrematorium hemma på gården i Yttersta utanför Lillpite.
Sedan dess har kundkretsen varit på ständig tillväxt.
Numer kremeras omkring 2 000 sällskapsdjur årligen i den tio ton tunga eldfasta tegelugnen.
– En märkbar förändring genom åren är att allt fler kunder väljer enskild kremering för sina döda djur, konstaterar Nilsson.
– I många fall rör förlusterna mycket kära familjemedlemmar. Sorgen kan vara svår och allt fler, säkert 60-70 procent, begär att få askan tillbaka i en träurna.
– Det här betyder mycket för många drabbade och just därför är det viktigt att sköta all hantering med största respekt och värdighet.
För att återfå askan krävs alltså enskild kremering i motsats till en allmän där flera döda djur kremeras samtidigt.
Skillnaden i pris mellan valen ligger på 600 kronor.
Annars är det vikten på det döda djuret som styr totala prisbilden. Detta är avhängt kostnaden för den diesel som går åt för att hålla brännugnen igång.
Den totala kostnaden för att enskilt kremera en mellanstor hund ligger på cirka 1 500 kronor, motsvarande drygt tusen kronor för en katt.
Hundar är det avgjort största djurslaget som passerar krematorieugnen, följt av katter.
– Jag har kremerat det flesta smådjur som förekommer i regionen, ormar, marsvin, ödlor, kaniner, sköldpaddor, kanariefåglar och undulater. Också minigrisar och dvärggetter även om de ligger på gränsen för att kallas smådjur.
– Däremot förekommer det inga lantbruksdjur. Hästar, kor, får och fullstora grisar inkluderas inte i tillståndet för verksamheten.
– Det kanske mest udda är nog en sibirisk dvärghamster, liten som en tumme. Den hämtade jag för några år sedan hos en Piteåstudent som önskade enskild kremering, vilket också skedde i eftervärmen i brännugnen. Askan blev inte mycket mera än en fimp, men stoftet återgick till ägaren i en specialtillverkad urna.
Merparten av de döda djuren hämtar Rikard Nilsson under regelbundna rundresor förbi djurkliniker länet runt.
Alla djurkroppar hanteras i nedfruset skick för att minimera riskerna för smitta och lukt.
Närmaste smådjurskrematorium finns i Umeå. Djursjukhuset i Gammelstad utövar också kremering men endast för djur som dött inne på kliniken.