Ali Hasim Kasmoola sitter nära kaminen. Inne i hans verkstad sprider sig värmen och det luktar en blandning av cigarettrök och olja. För fem år sedan startade han Lillpite Auto Care. Han har lagt ner mycket tid och energi på att bli en del av landet.
Det är nio år sedan han kom till Sverige och sju år sedan han flyttade till Piteå. Familjen i Irak finns ständigt närvarande.
– Med facit i hand, hade jag vetat om att jag skulle få kämpa i så många år och fortfarande inte räknas som svensk medborgare hade jag kunnat stanna kvar i Irak och bli skjuten. Det hade varit enklare, säger han.
Det värsta tycker han är att det inte går att förstå hur Migrationsverket fungerar.
– Man får inga raka svar. De har tusen sätt att tolka saker på. Handläggare jag mött behandlar inte folk som mänskliga varelser. Man känner sig inte respekterad, säger han.
Ali har några trafikförseelser mellan 2016 och 2022. Han kan se i migrationsdomstolens senaste beslut från oktober att han på grund av dessa inte den här gången heller får permanent tillstånd. "Brottsligheten som han gjort sig skyldig till väcker tveksamheter kring hans förväntade levnadssätt då han upprepade gånger visat bristande respekt för gällande trafikregler", skriver de.
– Det gäller en bland annat fortkörning och en felaktig tillfällig registreringsskylt, som jag fick av min handläggare under min praktiktid. Jag har accepterat och betalat allt, trots att jag inte har ett personnummer. Migrationsverket verkar se mig som en buse – men det är jag inte. Jag vill göra rätt för mig, säger han.
Sedan några år tillbaka har han konstant huvudvärk och äter värktabletter flera gånger om dagen. Han har röntgat huvudet, kollat syn och tänder men läkarna hittar inget fel. Han tror att det beror på ständig stress över livssituationen.
– Det har varit en gigantiskt stor känslomässig berg- och dalbana för mig under alla år. Jag är en frisk person med ett starkt psyke men det tar på krafterna.
Ali älskar Lillpite. Mest av allt skulle han vilja fortsätta leva sitt liv i byn och laga trasiga motorer, men när han inte får permanent tillstånd är det omöjligt. Nyligen har han fått vetskap om att det finns semi permanent uppehållstillstånd för EU.
I höstas besökte han vänner i Tyskland som äger ett stort bilföretag och hans plan är nu att flytta och öppna en bilverkstad där.
– Jag var där 25 dagar i augusti och jag kände mig så lätt. Inte en enda dag hade jag huvudvärk. Tysklands regler för att få ett permanent uppehållstillstånd är inte lika krångliga. Nu är jag fast i Sverige och vet ingenting om min framtid, säger han uppgivet.
När dokumentärfilmaren Bo Johan Sörensen hade bilar som krånglade blev han tipsad att åka till en erfaren mekaniker i Lillpite. I takt med att Ali Hasim Kasmoola repade hans bilar växte en vänskap fram.
– Jag började lära mig mer om Alis livssituation, Migrationsverkets bemötanden och om landets migrationspolitik över lag. Jag började att filma honom i verkstaden och sedan växte mitt projekt. Jag såg hur svårt det kan vara att komma hit som flykting. Han har inte blivit utvisad men får hela tiden tillfälliga uppehållstillstånd fast han söker ett permanent, säger Bo Johan Sörensen.
Bilverkstaden är en träffpunkt för många bybor och några av byns äldre män och barn ofta kommer in för att titta till Ali, dricka kaffe och prata om livet.
– De brukar slå sig ned vid kaffebordet tillsammans med Ali och hans mekaniker Noormohammad Ahmandi. Att bara få sitta där och höra en blandning av arabiska, engelska, svengelska och pitemål blev för mig en rik plats att vara på, säger Bo Johan Sörensen.
Han tycker att Ali gett honom en nyanserad bild av sin situation.
– Det finns säkert folk som tycker att man ska vara nöjd bara man har tak över huvudet. Men att ständigt leva i ovisshet, befinna sig i ett limbo-läge och en icke-existens är omänskligt.
– Ali står inte och bugar med hatten i handen. Han har en förmåga att hålla huvudet högt, säger han.
Hur har det varit för dig Ali att bli filmad?
– Det har gått bra och det är bra att andra får se filmen. Jag vill inte att någon människa ska behöva uppleva det jag har gjort. Kanske kan dokumentären hjälpa någon annan som är i min situation, säger Ali Hasim Kasmoola.