För lite drygt fem år sedan bestämde sig Sara Hortlund och hennes man Ola Hortlund för att starta eget.
– Vi kände att det här vill vi göra. Vi ville ha något eget, nu får man i princip betala för att jobba, säger hon, sedan Norrmejerier aviserat att de nu sänker mjölkersättningen med 20 öre från och med den 1 juli.
Sänkningen är inte fullt lika drastisk som den 2015, då Lillbäcken AB tvingades avskeda två av sina anställda.
– Förra året sänkte dem ersättningen med 55 öre, det motsvarade två årslöner för oss, säger Sara Hortlund.
Hon konstaterar att prispressen leder till att hon och hennes man helt enkelt får jobba mer själva.
– Helger och röda dagar tar vi nästan alltid själva. Ska man ha bra anställda, då får man betala för det, säger Sara Hortlund.
För tillfället håller Lillbäcken AB så låg produktion som möjligt eftersom Norrmejerier utöver den aviserade sänkningen, har ett säsongsavdrag på 60 öre per liter under sommaren.
– Just nu ger vi dem bara ensilage och en kraftfodersort också får de mjölka utefter det. Vi vill inte pressa dem till max. I grunden är de ju gräsätande djur, så det är så vi tycker att det ska vara, säger Sara Hortlund.
– Det är tur att vi har ett till ben att stå på i och med att vi har grisar också. Vi levererar ju 2 600 grisar till slakt varje år, där har vi bättre inkomster, säger hon.
Att skära ner på verksamheten är inte ett alternativ för Sara och Ola Hortlund.
– Nej, vi är så pass nya så vi har inte råd att sluta. Vi har ju alla våra lån och kostnader, så vi måste hålla igång, säger hon.
Samtidigt är hennes övertygelse att alla människor ska göra det de är bra på.
– Man tycker att man bidrar med en bra grej här för sitt landskap, men ibland undrar man om det verkligen är värt det.
Sara Hortlund påpekar också vikten av de val konsumenterna gör i mejerihyllan.
– Många menar att de är så patriotiska och bara köper lokalproducerade mejerivaror, men när det kommer till osten då tar man den billigaste. Det går åt tio liter mjölk till att producera ett kilo ost, så osten betyder otroligt mycket, säger hon.
Hennes farhåga är hela landsbygden ska växa igen.
– Det blir ingen levande landsbygd om alla bönder försvinner.
Drömmen är dock att starta ett litet gårdsmejeri.
– Ja, vi bor ju granne med affären så det hade varit roligt. Men då är man väl aldrig ledig, säger Sara Hortlund.