Passionen för hundar föddes tidigt.
Och med åren kom kärleken att fokusera på just rasen collie.
I dag driver Ann-Louise Hedenstedt en kennel hemma på gården i Lillpite med sex vuxna collie-hundar inhysta som familjemedlemmar tillsammans med en kull nyfödda valpar.
Hela gårdsplan är inhängnad för att tillgodose djurens rörelsebehov, typ 2 000 kvadratmeter.
– Hundarna betyder allt för både mig och min man (Tony) och det är alltid tung sorg när något djur av olika anledningar faller bort.
Senast det hände var i vintras, i december, när sexåriga Moa tvingades sluta sina dagar på djurkliniken i Gammelstad på grund av en åkomma snarlik kallbrand i en tass.
– Tiken var född och uppvuxen här hos oss. Det som hände var jättejobbigt. Men liksom med alla andra vuxna bortgångna djur valde vi att kremera henne enskilt vid smådjurskrematoriet i Yttersta en bit härifrån, säger Ann-Louise Hedenstedt.
Resultatet och minnet av Moa finns bevarat i en träurna inne i köket i huset på Lillpitevägen.
Uppe på hyllplan i samma kök finns ytterligare fjorton urnor samlade, minnen efter forna älskade collie-hundar med namninskriptioner under varje urna.
– Det förvånar mig inte att allt fler djurägare väljer kremering för att få tillbaka askan.
– För oss har varje enskilt djur en stor plats i vårt inre och varje urna ger en påminnelse om hundens särdrag och speciella betydelse i familjen, resonerar Ann-Louise Hedenstedt.