Turerna kring Lillpite krafts vattenverksamhet i Lillpiteälven har pågått i många år. Till slut tvingades bolaget av domstolen att bygga de efterfrågade fiskvägarna. Men kostnaderna förskräckte och istället ansökte Lillpite kraft om rivningstillstånd.
Den 19 november 2019 skulle Mark- och miljödomstolen hålla förhandlingar om Lillpite krafts rivningsansökan av de två kraftverken i Lillpiteälven. Dagen innan ställdes förhandlingarna in. Detta sedan SGI (Statens geotekniska institut) uppdagat brister i släntstabilitetsutredningen.
Lillpite kraft fick på sig till den 31 januari 2020 att inkomma med kompletteringar, men bolaget begärde och fick anstånd till den 18 mars.
Men Mark- och miljödomstolen var inte nöjd med kompletteringarna. Dessutom avvisades den släntstabilitetsutredning som gjordes redan 2013.
– Vi ansåg att den gav en bra bild, men tanken var att vi skulle genomföra mer detaljerade undersökningar i samband med utrivningen av kraftverken. Men det anses inte tillräckligt av domstolen, säger Henrik Malmberg, juridiskt ombud för Lillpite kraft.
Det lär innebära en rejäl försening av den planerade rivningen?
– Ja, men det är inget som bolaget önskat. Nu har vi på oss fram till den 30 november att inkomma med det som domstolen efterfrågar. Jag kan tänka mig att en dom kan avkunnas tidigast våren 2021. När rivningen kan påbörjas är svårt att veta, säger Malmberg.
Samtidigt har Lillpite kraft i sin ansökan begärt ett tidsfönster på fem år för att genomföra utrivningen av de två kraftverken.
Något som inte gillas av motparter som vill se en snabbare utrivning. Gunnar Bergman, ordförande för Lillpiteälvsgruppen, har tidigare sagt att en respit på fem år är "olycklig".
Mark- och miljödomstolen skriver i sitt föreläggande att Lillpite kraft måste "genomföra och inkomma med en detaljerad släntstabilitetsutredning" som ska innefatta berörda områden såväl uppströms som nedströms bägge kraftverken.
Vidare att Lillpite kraft ser över sina yrkanden i målet med tanke på att bolaget uppgett att erosionsskydd och stödbankar kan komma att anläggas.
Bolaget måste också bemöta Kammarkollegiets påstående att det inte finns någon utredning som tillräckligt klart belyser miljökonsekvenserna av att låta anläggningsdelar (som inte är dämmande) vara kvar.