– Med tanke på att det redan finns ett underlag för rivning, så bör inte länsstyrelsens samverkansprocess ta särskilt lång tid. Egentligen är det lite larvigt. Alla aktörer vet vad som bör och ska göras, säger Christer Borg och fortsätter:
– När det väl finns en processplan att ta ställning till så beror det förstås på hur snabbt Vattenkraftens miljöfond kan agera.
Är du förvånad över att förhandlingarna skjuts upp igen?
– Nja, det går väl att förstå Lillpite krafts vilja att få ersättning från miljöfonden. Det handlar ju om ganska mycket pengar. Dels 85 procent av rivningskostnaderna och dels 95 procent av det framtida produktionsbortfallet. Bara det sistnämnda bör landa på 8-10 miljoner.
Kan det sluta med fiskvägar istället för rivning?
– Nej, allt annat utom rivning vore konstigt. Några pengar från fonden för att bygga fiskvägar är inte juridiskt möjligt, säger Christer Borg.
Han tror att en ny ansökan om rivning till mark- och miljödomstolen bör vara möjlig inom 6-9 månader och att en dom kan avkunnas under våren 2022.
Men Lillpite kraft vill sedan ha fem år på sig för att riva?
– Med tanke på alla förseningar bör Lillpite kraft börja förbereda en rivning av i vart fall ett kraftverk redan sommaren 2022. Planering och kontakter med entreprenörer bör stå klart efter domen.
I ett mejl skriver han "Den här skandalen har fått pågå sedan 1980-talet med skattepengar i botten som stöd för en från start ekonomiskt dödfödd och miljövidrig idé".