Lennart Jonsson, snart 80 år, minns fortfarande lyckokänslan från när han första gången fick audiens in i det allra heligaste - maskinrummet inne på gamla svunna Gotis-biografen i Lillpite.
Det var tidigt 50-tal och Jonsson hade under oräkneliga biobesök, allt sedan bions premiär 1945, kastat lystna blickar mot en ständigt stängd dörr i biografens inre.
- Till slut fattade jag mod och frågade om jag fick komma in i maskinrummet.
När den saligen framlidne Alvar Jonsson (ej släkt) gav klartecken, väckte han ett evigt intresse hos den storögde pojken.
Finaste yrket
"Biografmaskinist", det är i Lennart Jonssons sinnesvärld ett av de finaste yrken som funnits, om än hantverket i dess dåtida genuina tappning devalverats rejält.
- Jobbet har krävt ett alldeles speciellt tekniskt kunnande. I dag handlar det mer om dataknapptryckare för 3D-film.
- Det var bättre förr, konstaterar Jonsson.
Diplomerad maskinist
Direkt efter det första nyfikna intåget i Gotis-biografens heliga inre föll Lennart Jonsson pladask för hantverket; tekniken för att visa film.
Intresset utvecklades under mångårig praktik och 1965 spetsades kompetensen med diplom i maskinistbehörighet.
Och mängder av filmrullar med Nils Poppe, Humphrey Bogart, Ingrid Bergman, Clint Eastwood hann passera Jonsson och projektorerna innan 80-talet stod för dörren - vilket utvecklades till en sorglig era inom Piteås biografhistoria.
1981 tog Metropol ner flaggan. 1984 var det Sagas tur, eller otur, och 1989 packade dåvarande Röda Kvarn ihop för gott. Lennart Jonsson fanns med vid samtliga bionedläggningar.
Pampig projektor
- Gammal utrustning och inventarier hamnade på soptippen. Jag var en av få som tog hand om en del för att utveckla min hemmabiograf i Lillpite.
I dag är hobbybion sedan länge komplett.
Projektorn, själva hjärtat, utgör en stilren svensktillverkad Kinofa, en pampig relik från en dåtida bioepok. I salongen utanför maskinrummet vilar en grupp omklädda biofåtöljer framför bioduken och den automatstyrda ridån.
Längs väggarna exponeras bioaffischer och grupper av inramade idolfoton från en svart-vit epok.
All teknik i den avancerade hemmabio bär Lennart Jonssons personliga signum.
- För mig har tekniken alltid kittlat mera än själva filmerna, säger han.
- I dag är det länge sedan jag såg en hel biofilm. Jag är totalt yrkesskadad. Dessutom är dagens filmutbud så våldsfixerat.
- Bra filmer för mig kretsar mest kring komedier, säger Lennart Jonsson, plockar fram en svartvit 60-talsrulle och laddar projektorn, vilket han numer mest gör på begäran för födelsedagsfirare och festfolk från närområdet med kännedom om bions existens.