2007 investerade den erfarne djurskötaren Rikard Nilsson i en något udda bransch.
Han satsade drygt 600 000 kronor, massor av egenarbete och konstruerade ett smådjurskrematorium hemma på gården i Yttersta utanför Lillpite - och sedan har det bara rullat på.
- Fram till i fjol varvade jag kremeringsuppdrag med arbete på Djurkliniken i Öjebyn, men från i år kör jag heltid på hemmaplan, säger Rikard Nilsson, 35.
Askan tillbaka
Kundkretsen är på ständig tillväxt.
Allt fler djurägare väljer att kremera sina adepter - i många fall kära familjemedlemmar - när de dött av ålderdom, sjukdom, olyckor eller somnat in med en sprutas hjälp.
I många fall önskar ägarna att få askan tillbaka i en träurna.
- Processen har enorm betydelse för många drabbade. Därför är det viktigt att hålla en hög etisk nivå och visa alla inblandade full respekt, understryker Rikard Nilsson.
- Jag möter ofta människor i svår sorg, förkrossade och förtvivlade djurägare. Det gäller att kunna hantera bemötandebiten, lika väl som den praktiska hanteringen runt kremationen.
- Många kommer förbi här med sina döda djur. Men det vanligaste är ändå att jag åker runt bland djurkliniker över hela Norrbotten och hämtar avlidna djur. Det sker löpande, varje vecka och innebär 6 000 mil i bil varje år.
Nedfrusna kroppar
Alla djurkroppar hanteras i nedfruset skick. Det är för att minimera riskerna för smitta och lukt.
Ägarna själva väljer om djuren ska kremeras tillsammans med andra djur eller enskilt.
Enskild kremering kostar mera än en allmän - och ger då också möjlighet att tillvarata askan.
Storleken, eller vikten på djuret, styr också prisbilden som pendlar mellan 150 kronor upp till 1 700 kronor. Enskild kremering av exempelvis en katt kostar 720 kronor och 350 kronor för en motsvarande allmän kremering.
Hundar dominerar
Under sex år har Rikard Nilsson hunnit kremera åtskilliga tusen individer och många olika djurslag.
- Hundar är de som dominerar klart, följt av katter.
- Men jag har också kremerat ormar, marsvin, ödlor, kaniner, fåglar, sköldpaddor, en minigris, miniget och en del annat. Däremot inga lantbruksdjur. Typ hästar, kor och får inkluderas inte i tillståndet.
- Det kanske mest udda och absolut minsta djuret är en sibirisk dvärghamster, inte mycket större än en tumme, beskriver Rikard Nilsson.
- Jag hämtade själv den döda hamstern på begäran hemma hos ägaren i Piteå och kremerade den på eftervärmen i brännugnen. Askan blev inte mera än som från en fimp. Men stoftet återgick till ägaren.
Just nu råder högsäsong i verksamheten.
- Det kan låta lite bisarrt, men det är alltid högtryck kring semestrar och juletid. Då är många på resa, det kan uppstå problem med gamla, sjuka djur och många passar då på att avliva sina smådjur, säger Rikard Nilsson.