När de första flyktingarna anlände till Långträsk för två år sedan var Vailet Lindqvist en av många frivilliga krafter som snabbt ansträngde sig för att stötta dem.
– Det är jätteviktigt att de känner sig välkomna och vet att det finns människor som tycker om dem och vill hjälpa dem, säger hon.
Att komma till ett nytt land med en annorlunda kultur och religion är svårt för många nyanlända och Vailet Lindqvist understryker vikten av att sätta sig in i deras situation.
– Tänk om du eller jag skulle hamna i Afghanistan. Det är långtifrån lätt.
"Trygghet för oss"
Hennes engagemang har gjort att familjerna stannar upp och kramar henne på gatan. Flyktingarna som bor i lägenheterna i det gamla pensionärshemmet ser henne som en del av familjen.
– Den enda svensken i lägenhetshuset är min 91-åriga mamma. Hon har aldrig haft så rikt liv som hon har nu. De tar ut henne och dricker kaffe med henne. Det är en stor trygghet för oss, säger Vailet Lindqvist.
"Margaret Thatcher"
Förutom att vara medmänniska hjälper Vailet Lindqvist till med praktiska saker som bilskjuts, myndighetskontakter och läkarbesök. En annan viktig del, berättar hon, är att med tydlighet säga till om någon gör något olämpligt.
– De kallar mig Margaret Thatcher ibland, säger hon och skrattar.
Att flyktingarna lär sig vett och etikett i tvättstugan och ser till att inte fiska på olämpliga vatten är några saker som kan bli ett större problem om ingen upplyser.
– Flyktingmottagningen har fungerat jättebra och det är en fördel att byborna har engagerat sig. Även om det inte alltid har varit problemfritt så känner jag inte att det har varit något motstånd.
Vad tror du om framtiden för flyktingmottagningen i Långträsk?
– Jag tror på det, men Långträsk är en liten by med 200 personer och det måste självklart finnas en gräns. Både för flyktingarna själva och folket som bor här.