Mia var ofrivilligt barnlös, levde singelliv och var trött på det. För att liva upp tillvaron planerade hon en midsommarfest tillsammans med en väninna. En bungalow var bokad och kamrater var inbjudna men det saknades en person och Mia och väninnan funderade på vem som kunde fylla den platsen. Mitt i diskussionen, steg det in tre unga män på kaféet där vännerna satt och Mia fick en utmaning.
– Väninnan slog vad om att jag inte skulle våga bjuda in dem till festen. Jag gjorde snabbt klart att det vågade jag visst och poängterade att killen i mitten var min.
Mia stegade fram, spände blicken i killen och attackerade med en snabbenkät.
– Röker du?, Snusar du? Förstår du vikten av hårt arbete?... Jag matade på och killen svarade rätt! Jag bjöd in honom till festen och han tackade ja.
Att Jonathan steg in på kaféet den där kvällen i juni 2010, var en slump. Han var på väg till träningen när en kompis ringde och frågade om de inte skulle gå och ta en cola. Sagt och gjort. Vännerna strålade samman på gågatan utanför och gick in.
Att bli konfronterad av en kvinna med en snabbenkät var inget som avskräckte, snarare tvärt om.
– Det var uppfriskande med någon som var framåt. Jag var trött på tveksamheter och gillade att Mia var så rakt på sak.
Kvällen fortsatte på krogen och avslutades med en film.
Någon gång under den första kvällen berättade Mia om sin oförmåga att få biologiska barn och sade att om Jonathan ville ha det så var hon inget för honom och pekade mot dörren.
– Jonathan svarade att det var inget problem för honom och att barn kan man få på olika sätt.
Efter den dagen var Mia och Jonathan oskiljaktiga. Några dagar efter midsommarfesten bestämde Jonathan datum för bröllop, det skulle bli i juli ett år senare. På nyårsafton samma år friade han på riktigt.
I samma veva dök huset i Långnäs upp på Hemnet och Mia föll pladask – igen.
– Jag kände direkt att ”där vill jag bo”, och det sade jag till Jonathan. ” Det vill jag också”, fyllde han snabbt i.
Paret som inte tvekar lade ett bud på huset, vann budgivningen och i slutet av augusti gick flyttlassen. Under 2011 ställde sig paret i adoptionskö. Mia var då 32 år och Jonathan 26. Mia, som kämpat med barnlöshet, visste att kötiderna för adoption var långa och hade ingen tid att förlora.
Efter en tid blev paret uppringt av socialtjänsten som behövde en kontaktfamilj åt en pojke. Mia och Jonathan öppnade genast sitt hem för honom.
Den lilla familjen blev snart större. Det visade sig att två andra pojkar behövde ett familjehem och hos familjen Wennstig var de välkomna.
Det utbyggda torpet i Långnäs har sedan dess också blivit hem för en liten flicka. Den numera ganska stora familjen trivs i sitt hus på stranden till Svensbyfjärden. Kärleken frodas och till Alla hjärtans dag ska Mia och Jonathan fira på tu man hand för första gången sedan barnen anlände.
– Det blir hotellrum, middag på fin restaurang och champagne på rummet, säger Jonathan och tittar på Mia. Det var inget att tveka på. Det var länge sedan vi firade bara du och jag.