~ Vill du se fler bilder och läsa texten i magasinformat på nätet finner du reportaget här ~
Gården på kullen kallas i folkmun för Gamla snickeriet. Här bor Sofie och hennes man David, tillsammans med sonen Walter och hundar, får och höns.
Gårdshuset inhsyser för tillfället Sofies föräldrar och ett stenkast bort återfinns Davids föräldrar.
Livet i Långnäs är nära och traditionsfyllt.
Det röda huset med vita knutar uppfördes 1921.
Till en början stod huset längre ner mot vägen innan det slutgiltigt fick sin upphöjda plats, som om det blickar ut över gårdens hönshus, lador, loge och häbbre – och vidare ut över vidderna.
Drev snickeri
Davids farfars far var den första i släkten som bosatte sig i huset. Han drev ett litet snickeri i ett av uthusen som senare övertogs av Davids farfars bror och kvarlämnade finns fortfarande en del möbler som har kommit till under släktens hantverkshänder.
Davids farfar är uppvuxen i huset, men sedan har familjelivet flyttats en bit bort efter vägen, där Davids föräldrar driver ledstångssnickeri. Men för två år sedan blev familjen Wiklund tredje generation i släkten att bosätta sig på platsen.
Naturens lucia
För Sofie var det som att komma hem.
– Jag har alltid längtat ut på landet. Det har med harmoni, stillhet och fria vidder att göra. Jag tror att det beror på att min uppväxt har präglats av friluftsliv, visserligen har vi bott på Djupviken, men vi har vistats mycket i naturen. Det känns roligt att bli en del av berättelsen och att få vara med och föra historien om gården vidare, säger hon.
Sofie vaggar sonen Walter på höften medan bordercollien Thelma och australian shepherd-tiken Thysa uppmärksamt följer med i vad som händer.
Sofies långa, ljusa hår lättar från ryggen när hon gungar lilleman.
Hennes väsen, som en naturens lucia.
Fällar för Walter
Utspridda på golven i huset ligger fällar, varma och mjuka att lägga ner sonen på när händerna behöver vara fria en stund.
Julpyntet har flyttat in och har samma naturliga känsla. Linnestruktur samsas med mossa, trä och renhorn.
Framför allt förgyller fårull skapelserna. På gården bor nämligen fem gotlandsfår och tre texelfår. De är nyklippta, och ullen är Sofies favoritval av grundmaterial.
– På hösten får man den finaste ullen, den är fräsch och porös och lätt att jobba med.
Fårull som dekoration
En gråtomte har fått fårullsskägg. Kransar, hängande hjärtan och en julklappsstrumpa har också dekorativa lockar. Likaså adventsljusstaket i sovrumsfönstret som vetter ut mot skogen.
– Jag tror att friluftsliv främjar det kreativa. När vi är ute i skogen brukar jag samla med mig mossa, stenar och lingonris. Min man brukar skoja och säga att jag drar med mig hela skogen hem. För mig finns det en rofylldhet och en harmoni i det naturliga och naturen i sig har sinnrika lösningar och pynt, säger Sofie.
Inspirerad av skägglav
Hennes senaste idé är inspirerad av hur det ser ut när skägglav växer på träd, något hon vill efterlikna med hjälp av fårullsdekorationer i julgranen.
– Jag är svag för ruffare material, som linne, ull, renhorn, skinn – och så vit keramik. Blåvitt porslin är min passion i livet och det som inte ryms framme samlar jag i ett skåp i vardagsrummet. Jag kallar det för mitt gladskåp, säger Sofie.
Två esteter
Hennes ledord för heminredning är hemtrevnad.
Det skall kännas mysigt.
– Min prioritet är inte att det ska vara bildfint, jag vill omge oss med saker vi tycker om. Både jag och David är esteter. Jag föredrar mer vitt och han mer kontrast och djupare naturfärger, så vi kompromissar och möts i mitten.
Hittills har insidan av huset genomgått några enklare, kosmetiska uppfräschningar med hjälp av färg och tapetblå slingor som söker sig in i köket och ut i hallen.
– I framtiden vill vi återskapa en mer tidstypisk känsla med breda plankgolv, höga golvsocklar, gå in-skafferi och pärlspont. Men det mognar fram eftersom vi lär känna huset och hur ljuset förhåller sig till olika rum. Vi vill mycket och har många planer men känner att vi verkligen vill bo in oss först.
Advent i oktober
Adventskänslan börjar Sofie smyga in redan i oktober. Med mossa, renhorn och någon träfärgad julgranskula.
Senare följer grankvistar, kransar och julrosor efter.
– Jag tycker om att hålla pyntet diskret, men man ska ändå känna att det är jul på gång. Det är den mysigaste av högtider där jag verkligen får leva ut min kreativa sida och skapa stilleben.
Pepparkakscheesecake
Granen tar familjen in första veckan i december, för att hinna njuta ända fram till tjugondedag knut.
– Jag tycker om mörkret, att bona in sig, tända ljus och baka lussebullar och pepparkakscheesecake. För mig är julen gemenskap och värme, folk är gladare kring jul. Det är en njutningsmånad där vi kurar inne och har det gott.
På julafton tar familjen en långpromenad i byn. I år är det första gången som Walter följer med i sin barnvagn.
– Det känns extra mysigt i år, det blir ju vår första jul med barn och det blir lite mer magi över det.
Lever med idéerna
Liksom att skapa pynt och dekorationer handlar julmaten och julbak om att använda händerna.
Det egenskapade och omsorgsfulla.
– En stor del av min vakna tid tänker jag på olika projekt. Jag lever med det hela tiden, och hittar inspiration i magasin och forum på nätet – sedan har man kanske inte råd att köpa men då hittar jag på eget istället. Fast nu när jag är föräldraledig hinner jag ofta bara plocka fram innan lilleman ska ha mat eller djuren ska ses till.
Och det är den helheten Sofie trivs så bra med.
Det kreativa kaoset.
Kompromisserna i smak.
Kontrasten i pyssel och bebismys. Glädjen i kontakten med djuren och frisk luft.
– Jag tycker så mycket om variationen i livet här, jag har hittat hem.