För familjen Bäckman blev familjesemestern i Thailand något helt annat än vad de räknat med. Allt tack vare en hemlös gatuhund.
På gården i Lakafors hälsar hundarna Rocky och Halo med glada skall. På baksidan strosar grisen Bacon fritt och längre bort i hagarna går familjens fyra hästar.
Jessica Bäckman öppnar dörren och pudeln Hoppsan hälsar högljutt. Här finns också ett gäng katter, några aror och en kanin.
Nyaste tillskottet Jack viftar på svansen. Ena örat pekar upp, medan det andra vippar neråt. Han är alldeles tyst, men nosar nyfiket.
Det är nu en månad sedan han gjorde den långa resan, från ett hårt liv som gatuhund i Thailand till att vara en del i flocken hemma hos familjen Bäckman.
– Vi har varit på semester i Thailand flera gånger tidigare, men den här gången blev allt annorlunda. Vi hade ätit middag på en restaurang utanför Ban Phe och jag och min dotter Jossan promenerade hem. Det finns otroligt mycket gatuhundar och vi märkte att de blev oroliga. När vi vände oss om såg vi att en hund följde efter oss, och när han gick genom de andra hundarnas revir blev de störda, säger Jessica.
Men hunden kämpade vidare.
– När vi kom till vårt boende stoppades hunden av både grindar och vakt, eftersom inga hundar var tillåtna på området. Men morgonen efter låg han ändå och väntade på vår altan, säger Jessica.
Trots att familjen inte gav honom mat och både försökte smita och sjasa bort honom gav han sig inte.
– Även om andra matade honom var det oss han följde efter. När vi hyrde moped sprang han hela tiden bakom, så till slut lyfte vi upp honom i sidovagnen.
Familjen accepterade följeslagaren, började kalla honom Jack och köpte hundmat för att han skulle slippa vara hungrig. Men då dök ett nytt problem upp.
– Vi märkte att personalen där vi bodde började bli irriterade och vi blev oroliga att de skulle lägga ut gift för att bli av med honom.
Efter ett familjeråd bestämde de sig för att kontakta ett center som hjälper hemlösa hundar.
– Men de hade precis fått in sjuttio hundar från ett beslag i djungeln och kunde inte ta emot fler – om vi inte adopterade honom och i och med det stod för alla kostnader, säger Jessica.
Efter fem minuter hade familjen bestämt sig.
De åkte med Jack till en veterinär och mötte upp Theresa Chi, hundcentrets ägare.
Theresa Chi kommer från Göteborg och hennes engagemang för hemlösa hundar började under en resa till Thailand 2007. En dag upptäckte hon en hund som fått en fiskkrok i munnen. Hunden kunde varken äta eller dricka, så Theresa körde den vill en veterinär och betalade så att hunden kunde sövas och opereras. Det blev starten för den ideella föreningen Dog rescue Thailand.
Det är svårt att hitta officiella siffror, men antalet hundar i Thailand uppskattas till cirka 8,5 miljoner – varav cirka 1 miljon beräknas vara gatuhundar.
Via Dog rescue Thailand jobbar Theresa Chi och hennes medarbetare med att mata och sterilisera gatuhundar.
De driver också ett shelter, där det för tillfället bor trehundra hundar. Bara att ge dem mat tar sex timmar varje dag. Fokus ligger på att ta hand om skadade och sjuka hundar samt hjälplösa valpar.
En del av hundarna på sheltret går att adoptera. Just nu ligger trettio hundar ute på deras Facebooksida, bland andra Larry, en valp som lämnats att dö i en plastpåse och Lucy, som blev utkastad ur en bil.
När Jack blivit undersökt av veterinären – han hade bland annat blodparasiter – följde familjen med Theresa Chi till sheltret. Där skulle Jack bo under tiden i karantän.
– Jag trodde att hundarna bodde i trånga burar, men så var det inte alls. Det var ett välskött ställe där hundar som kom överens bodde tillsammans i olika hägn. De kunde bada i en bassäng, fick mat två gånger om dagen och veterinärvård. Livet där var verkligen ett lyft jämfört med livet på gatan, säger Jessica.
För att fortsätta stödja Dog resque Thailand har Jessica startat en insamling där pengarna går till deras verksamhet med att hjälpa hundar på olika sätt. Semesterresan gick mot sitt slut och familjen Bäckman lämnade Jack och tog flyget tillbaka till Sverige.
– Efter det har allt bara varit en lång väntan. Totalt tog det 4,5 månader att få hem Jack och vi har haft kontakt med sheltret hela tiden. Det känns fortfarande lite overkligt. Vi har varit i Thailand sju gånger tidigare och har aldrig varit med om något liknande, men Jack valde oss och att lämna honom åt sitt öde hade varit som att lämna en sommarkatt. Vi hade inget val, säger Jessica.
Vilka raser Jack är en blandning av har familjen ingen aning om. Däremot är han åldersbestämd till mellan ett och två år.
– Vi tror att han är ganska ung, för han hade vuxit när han kom till Sverige. Han hade inte hunnit bli trafikskadad, annars är det vanligt, eller märkt av det hårda livet på gatan.
En flygvolontär tog med sig Jack och några andra hundar till Arlanda, där Jessica och de andra ägarna mötte upp.
– När han såg mig dunkade hela boxen när han viftade på svansen, och han hoppade för att hälsa. Det är klart han kände igen mig.
En månad senare summerar Jessica den första tiden.
– Det var lite gruff med de andra hundarna i början, men nu fungerar det bra. Jack är rangtydlig och läser av andra hundar klokt. De första dagarna var intensiva. Jack kröp ur selen och smet till våra grannar som har höns, men det gick bra och grannarna var förstående. Vi uppfattar Jack som läraktig – men palmen i vardagsrummet vill han gärna kissa på då och då, säger Jessica.
Jossan, som är 14 år, har varit väldigt delaktig i adoptionen av Jack.
– Han är en del i flocken nu. Han är lugn, glad och trevlig och söker kontakt. Nu vill han gärna komma upp i soffan och mysa. Han har en speciell plats i huset.
.
Vad har ni fått för reaktioner?
– Att det är typiskt den här familjen! säger Jessica.
Blev det dyrt?
– Om man jämför med att köpa en hund i Sverige är det billigare. Vi betalade runt 8 400 kronor och då är han veterinärbesiktad, avmaskad, chippad, vaccinerad, blodtestad, kastrerad och har pass.
Jack lägger upp huvudet i Jossans knä och tittar på henne med varmbruna ögon.
– Även om vi bara har räddat en hund, så är det i alla fall en droppe i havet och vi skulle lätt göra det igen, säger Jessica.