Maria vill berätta om Laisvall
. Maria Söderberg bönade och bad radiochefen Kerstin Gullbrandsen om att få göra ett inslag från Laisvallgruvan. Det var 1983.Nu 25 år senare är Maria Söderberg en del av Laisvall. I sommar har hon ett finger med i det mesta som händer i det gamla gruvsamhället.
Maria Söderberg, till höger, har arrenderat gatuköket i Laisvall. Hon diskuterar dagens meny med medhjälparen Maria Labba.
Foto: Bertil Sundkvist
Nu konstaterar hon att boken kanske kommer sist. Men den kommer - redan i höst.
Maria Söderberg som är uppvuxen i Arjeplog upptäckte nämligen ett Laisvall som hon inte visste något om.
- Jag blev fascinerad. I min hemkommun fanns en stor dånande tung industri som jag visste så lite om. En industri som varit långt ifrån problemfri. Dödsfall hade inträffat både genom olyckor och sjukdomar (silikos). Men människorna trivdes. Det var jättespännande.
Maria berättar om möten med människor som kom från olika delar av Sverige och världen, och hon mötte hemmafruar i Laisvall som levde i en situation som Maria själv upplevde som otänkbar.
Men hon blev mer och mer intresserad av historien, av nutiden och framtiden. Maria lämnar inget åt slumpen. Hon vill följa upp.
Släktarv
Hon drar paralleller till det dokumentationsarbete hon gjort i S:t Petersburg och i Vitryssland. Det är arbeten som pågått under 12 år. Och arbetet mot narkotika börjande hon med redan i ungdomen.
- Man kan bara inte studsa mellan ämnen, säger hon.
Kanske är det hennes släktarv som spökar.
- En stor del av min släkt är missionärer och söndagsskolan formade mig..."Du ska tänka på din nästa".
- Jag är inte religiös men jag fick lära mig allt om goda gärningar.
Ställa krav
Maria Söderberg tycker att det kristna budskapet ligger nära politiken och hon ser sig själv som en folkbildningsmänniska.
Laisvallborna förundras över hennes energi. Själv säger hon att hon kan upplevas som plågsamt energisk. Men hon är ödmjuk utom mot maktens centrum.
- Jag känner ingen underdånighet, vi har rätt att ställa krav.
Hon avskyr gnällspikar och blir ledsen när politiskt arbete häcklas.
Dokumentationen av Laisvall gör hon på sitt sätt. Hon avfärdar med bestämdhet alla önskemål som ställs att hon ska skriva Laisvalls historia. Hon menar att det är en forskares uppgift.
Hon vill istället förstå och berätta. Hon skulle vilja räta ut många frågetecken kring verksamheten på 40- och 50-talet. Och hon hoppas att Arjeplogs kommuns befolkning ska komma att känna samma stolthet för Laisvall som man gjort för Nasafjälls silvergruva.
- Fast jag hoppas att det inte tar 300 år, säger hon.
Under sommaren har hon arrenderat gatuköket i Laisvall. Hon arrangerar turer i omgivningarna, både upp på berg och i flora- och mineralrika naturtyper.
Hon har visat sin film ett 100-tal gånger och hon finns med på det mesta. Och så har hon både lägenhet och båt i Laisvall.
Men livsverk, livslångt projekt vill hon inte kalla sitt kall för.
- Nej men det kan kanske räcka i 25 år till, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter