Jim slukade naturläran som ung skolpojke

Jim Lundqvist från Hällbacken, väster om Laisvall, slukade naturläran när han gick i tredje klass. I realskolan kastade han sig över uppgiften att samla in 80 växter och i dag, 76 år fyllda är Sveriges flora lika bekant för honom som hans egen byxficka.

Maria Söderberg synar kosmopoliten brunört, som finns över hela världen och även i Sikselet.

Maria Söderberg synar kosmopoliten brunört, som finns över hela världen och även i Sikselet.

Foto:

LAISVALL2008-08-08 06:00
För några år sedan flyttade Uppsalabaserade filosofie kandidaten i botanik och docenten i växtbiologi Jim Lundqvist tillbaks till sitt barndomshem i Hällbacken. Och i sommar har han delgett växtintresserade sin kunskap när han agerat färdledare för blomstervandringarna kring Märkforsen. Arrangemang som ingått i Maria Söderbergs Laisvallprojekt.
När det handlar om botanik i Laisälvens dalgång slår ingen Jim Lundqvist på fingrarna. Det spelar ingen roll i vilket stadium växterna är i, utblommade eller i knopp, om det är mossor, starr, gräs, fräken eller orkidéer. Jim Lundqvist säger namnen, berättar om växten, om de är giftiga eller ätbara, var det finns, växtens specialiteter och kännetecken. Han presenterar sin kunskap på ett ödmjukt sätt. Han förhäver sig inte. Han lämnar öppningar för diskussioner och lyssnar till sina åhörare.
Laisdalens flora
En knapp kilometers promenad längs den gamla tran-
sportvägen längs Märkforsen till Sikselet blir till en fantastisk lektion, fortbildning eller introduktion till Laisdalens flora. Ingen har en tanke på att titta på klockan. Sträckan skulle kanske kunna avverkas på strax under två minuter av en världslöpare. För Jim Lundqvist och hans kunskapstörstande elever tar det två timmar.
- Det här är vänderot, av den gör man lugnande medel, säger Jim Lundqvist.
Deltagaren Kerstin Palopää vet mer:
- Kan köpas på apoteket, tillägger hon.
Jim Lundqvist berättar att man kan tillverka stimulerande te av mjölkört och att nordisk stormhatt innehåller det farliga giften akonitin.
Tibast, vaniljdoftande fjällskära, ormbär, kråkklöver, stenbär, knaggelstarr. Växt efter växt passeras.
När gruppen ser kvanne blir det åter diskussioner om hur den bereddes och åts.
- Vi gjorde piphuvuden av kvanne och skaft av älggräs, berättade Lars Pedersen.
Ytterligare växter är linne, björkpyrola, höstfibbla, trådtåg, flällvedel, torta och svarthö.
Vid växten brunört stannar Jim Lundqvist och berättar:
- Brunörten finns världen över. Det är en kosmopolit.
Vid Sikselet pekar Jim över vattnet och säger:
- Där på andra sidan finns lappblågull. Det är en favoritväxt. Den är väldigt vacker och växer manshögt.
Maria Söderberg gör upp eld och börjar steka mat. Doften gör att det kurrar i magen. Och när väl första tuggan är avverkad kommer växtsamtalen igång. Hungern kan stillas men inte kunskapstörsten.

Foto: BERTIL SUNDKVIST
Bild Märkforsen 1: Älggräs eller brudbröd. Båda namnen existerar. Är det månne älgens favoritföda? Exkursionens första diskussion vid Märkforsen handlade om det. Fr.v. Elisabet Arvidson, Inger Lundström, exkursionsledare Jim Lundqvist, Maria Söderberg, Maria Sundström, Ella-Britt Utsi-Jannok och Lars Pedersen.
Bild Märkforsen 2: "Tolta är en felskrivning, växten heter Torta" förklarade Jim Lundqvist när den första tortan uppenbarade sig.
Bild Märkforsen 3: Maria Söderberg synar kosmopoliten brunört.
Bild Märkforsen 4: Jim Lundqvist berättar om den giftiga nordiska stormhatten för Maria Söderberg, Elisabet Arvidson, Kerstin Palopää och Inger Lundström.
Bild Märkforsen 5: På väg ner i Märkforsens rika flora. Fr.v. Anders Jannok, Lars och Maj-Britt Pedersen, Kerstin Palopää, Maria Sundström, Ella-Britt Utsi-Jannok, Inger Lundström, Elisabet Arvidson, Maria Söderberg och Jim Lundqvist.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om