Jenny blickar tillbaka på den ultimata uppväxten
Ett öde hus, fallfärdigt och risigt. "Det spökar där", sa någon. Föräldrarna varnade för råttpest.- Vi kunde ha dött där.
Jenny Höglin ska besöka Myrbacken för första gången på flera år. Hon är lite spänd, lite förväntansfull. Ser det ut som då hon och kompisarna lämnade sin "ungdomsgård"?
Foto: betil sundkvist
Huset står kvar. I urskogen mellan Laisvall och Laisvallby. Huset som huserade flera av Laisvalls ungdomar i 10-11-12-13-årsåldern. Huset som blev som en ungdomsgård.
Själen finns kvar
Vi döpte det till Myrbacken. Nu förstår jag varför, säger Jenny Höglin, en i gänget, som nu fem år senare gör ett återbesök. Myrorna springer kors och tvärs.
Jenny har fyllt 18 år. Hon går i andra årskurs på Hornavanskolans gymnasium. Hon flyttade från Laisvall till Arjeplog för fyra år sedan. Men själen finns kvar i Laisvall. Där det alltid fanns något att göra. Och Myrbacken ...
- Vi frågade dom som ägde huset, och vi fick hålla till där. Vi skaffade fönster från återvinningen, och möbler, och dörren. Vi byggde en vägg och ett loft där vi sov. Fast vi sov aldrig mer än en natt åt gången.
Råttor som husdjur
Jenny berättar med inlevelse när hon gör sin nostalgiska återblick.
- Det var jag och kompisen Pia (Andersson) som kom på det här med Myrbacken. Vi var ju jämt i skogen. Jag minns hur vi bar brädor då vi skulle bygga. Och vi hittade en massa roliga grejer.
Plötsligt blir Jenny allvarlig.
- Vi kunde ha dött. Vi hittade 15 handgranater i uthuset. Sedan berättar hon att det var någon som sänkte granaterna i sjön Laisan.
Hon minns att föräldrarna inte var så förtjusta i att barnen höll till på Myrbacken.
- De var rädda för att vi skulle få råttpest. Visst sprang det råttor här. Men det gjorde inget. Vi fångade fyra och hade dem som husdjur.
- Vi gjorde allt, vi byggde, fast jobbigast var nog tapetseringen. Och vi lagade mat ibland då vi inte hade matsäck. Och så badade vi i Laisan. Vi lade plåt på taket, och vi ramlade ner, men det berättade vi inte. Nej, inte att vi ramlat och slagit oss. Däremot städade vi och gjorde fint och så bjöd vi föräldrarna till Myrbacken. De tyckte också att vi hade fint.
Märkta saftmuggar
Huset står kvar än i dag. Lite ostädat är det. Men ingen mögellukt. Solen sipprar in i väggspringorna. Spåren av möss är tydliga. På bordet står saftmuggarna. De är märkta. Muggarna tillhör Lisa Sundström, Sara Lestander, André Carlsson, Joakim Lundmark, Pia Andersson och Jenny Höglin.
Jenny hoppas att Myrbacken ska få stå kvar. Så att hon en dag ska kunna återvända och visa sina egna barn. Berätta om det underbara livet i Laisvall, med kompisar och alltid något att göra. Om friheten. Livet.
Och om den ultimata uppväxten ...
Bertil Sundkvist
FAKTA Ungdomsgård
Fritidsgård eller ungdomsgård är en lokal där fritid tillbringas. Den kan vara kommunalt driven och ägd eller vara driven av föreningar eller kyrkosamfund. Sveriges första kommunala ungdomsgård, Gamlestadens ungdomsgård i Göteborg, startades 1936 (Wikipedia).
I Laisvall fanns ungdomsgården i Folkets hus och Ann-Christin Jakobsson var sista föreståndaren. Gårdsverksamheten lades ner i samband med att skolan lades ner 2004.
Ungdomsgården i Arjeplog har fått känna av den ekonomiska krisen. Man har inte längre full bemanning och i budgetberedningen funderar man över verksamhetens framtid.
Likadana diskussioner pågår över hela landet och många ungdomsgårdar kan komma att läggas ner.
Myrbacken mellan Laisvall och Laisvallby kostade inga kommunala pengar. Men berikade ungdomarna.
I Laisvall fanns ungdomsgården i Folkets hus och Ann-Christin Jakobsson var sista föreståndaren. Gårdsverksamheten lades ner i samband med att skolan lades ner 2004.
Ungdomsgården i Arjeplog har fått känna av den ekonomiska krisen. Man har inte längre full bemanning och i budgetberedningen funderar man över verksamhetens framtid.
Likadana diskussioner pågår över hela landet och många ungdomsgårdar kan komma att läggas ner.
Myrbacken mellan Laisvall och Laisvallby kostade inga kommunala pengar. Men berikade ungdomarna.
Så jobbar vi med nyheter