Entreprenör ut i fingerspetsarna. Och kanske lite galen. Det är den bilden man får av da Silva. Han testar, kör fast, gräver sig loss och försöker igen. Ideligen.
Den 63-årige portugisen kom från Angola via Portugal till Stockholm. Gjorde en avstickare till Abisko och hamnade tillslut i Laisvall. Och här har han tänkt dö om allt går som det ska.
- Men någon pension om två år blir det inte. Min ekonomi tillåter inte det och jag kan inte sitta still längre än två dagar i stöten.
Och det ska gudarna veta att han testat det mesta för att få affären i Laisvall att gå runt. Först köpte han en buss och hämtade norrmän till byn så att de skulle handla i hans butik. Det funkade ett år. Sedan öppnade han restaurang i byn, köpte råvaror i sin butik och körde temakvällar två dagar i veckan.
- Jag är ju ingen kock, men vi hade alltid mycket folk och insatsen var uppskattad.
Och nu tårtor. Idén kläckte han när Ingalill Kähler, som är anställd i butiken, brukade göra smörgåstårtor till nära och kära.
- Jag sa till honom: "Du är inte klok Augusto!" Men det krävs nog lite galenskap för att lyckas, säger Kähler.
Och nu är det dags att utöka tårteriet. Det är två år sedan man bakade första tårtan, sedan dess har omsättningen ögat med flera hundra procent månad för månad. Bara första sex månaderna under det här året har han dragit in närmare en kvarts miljon kronor. 15-20 smörgås- och andra tårtor görs i genomsnitt varje vecka.
- Man börjar kunna det här nu, säger Ingalill Kähler.
Känner ansvar för byn
Tanken är att utöver Arjeplog och Arvidsjaur rikta sin försäljning även mot Älvsbyn.
- Jag kör ju liks ändå till Arvidsjaur varje fredag. Då kan jag lika gärna ha utkörning till Älvsbyn också.
Men varför satsar han inte helhjärtat på tårtor och lägger ned butiken? Da Silva berättar att han känner ett ansvar för byn, och förklarar att han fått hjälp från länsstyrelsen med bidrag för att hålla landsbygden levande.
- Jag känner mig skyldig att göra mitt bästa.
Förhoppningen är att tårtförsäljningen faller väl ut och att satsningen lönar sig.
- Jag skulle vilja kunna anställa en person som bara sysslar med tårtorna. Om det nu lyckas och omsättningen ökar, kan jag kanske börja varva ned. Men det blir nog efter pensionsåldern ...