Här sätts hunden på prov av Permobilbjörnen

- Släpp hunden, ropar Kenneth Jonsson.
När kopplet är lossat kastar sig hunden fram mot den lilla grandungen. Efter en stunds tvekan börjar hunden skälla frenetiskt på björnen.
Men det räcker inte.
En snabb tur tillbaka till husse spolierar dagens chanser att klara björnprovet.
Reglerna är hårda. Mycket hårda. Bara runt tjugo procent av de hundar som testas på Permobilbjörnen blir godkända. Här sållas inte bara agnarna från vetet, här handlar det om att silas genom ett mycket finmaskigt nät.
- Provet ska vara svårt. En levande björn är oerhört svår att ha göra med, konstaterar Kenneth Jonsson, provledare och konstruktör av Permobilbjörnen.
Det finns olika sätt att testa en hunds anlag och intresse för björnjakt. Kenneth har provat flera, men inte blivit nöjd med något av dem. Därför utvecklade han Permobilbjörnen.
- Det finns naturligtvis kritiker och skeptiker, men jag vet att de hundar som klarar detta prov fungerar bra med levande björn i skogen, säger Kenneth Jonsson.
Fulltecknat
Vid två tillfällen denna sommar har björnprov utförts i Kronogård strax utanför Arvidsjaur. Intresset för Permobilbjörnen är stort, och anmälningslistorna blir snabbt fulltecknade.
Rune Eklund och Mattias Norén, initiativtagare och arrangörer av björnprovet, är både glada och lite överraskade över antalet deltagare.
- Intresset för björnjakt har inte varit speciellt stort häromkring, men det börjar väckas nu, och det behövs, säger Mattias Norén. Vi har redan börjat planera för ytterligare ett prov till våren.
Mest jägare
Många kommer med unga hundar, mest bara för att se om intresset och anlagen för björnjakt finns där. Andra kommer med hundar som är äldre och erfarna vad gäller älgjakt, men som kanske aldrig haft björnkontakt. Åter andra kommer med hundar som har träffat björn, och kanske till och med varit med när björn har fällts.De flesta som testar sina hundar på Permobilbjörnen är jägare.
Själv tog jag med hundarna av ren nyfikenhet, jag ville gärna se hur de reagerar vid björnkontakt. Några tankar på att jaga björn har jag inte.
Det visade sig däremot blandrastiken Molly ha ...
- Hon jobbar bra, men är inte tillräckligt självständig. Kom tillbaka med henne nästa år, så får du troligen se ett helt annat resultat, sa Kenneth Jonsson efter att Molly för en stund avbrutit sitt skällande och sökt förarkontakt.
Snabb indentifiering
Kenneth Jonsson har egen hunduppfödning. Han har varit hundförare inom polisen. Han har tävlat i lydnad och deltagit i 27 Polis-SM för tjänstehundar. Och han har dessutom ett brinnande intresse för jakt.
Med sin mångåriga och breda erfarenhet kan han snabbt identifiera hundarna som har potential för att bli bra björnhundar, även om de inte är fullfjädrade när de kommer för att testas på Permobilbjörnen.
Lugn och trygg
- Det här testet ger också möjlighet att träna björnkontakt under kontrollerade former. En hund som har rätta gnistan, men kanske är lite osäker, kan byggas upp och bli en fungerande björnhund, säger Kenneth Jonsson.
Den finska lapphunden Mikko däremot, kommer knappast att kunna få tillräckliga poäng för ett godkännande, även om han får möta Permobilbjörnen igen.
- Han är lugn och trygg, men han saknar det rätta intresset, konstaterade Kenneth Jonsson.

Här sätts hunden på prov av Permobilbjörnen

Med nervösa men bestämda steg kommer husse gående med sin hund i koppel. Han uppmärksammar inte den knappt synbara markering som hunden gör när björnvittringen når nosen. Inte första gången. Inte andra gången heller.