Sluta vara så glad!

På morgonen väcks jag av fågelkvitter, solljus genom fönstret och att min pojkvän armbågar mig i sidan. Ovanligt nog känner jag mig direkt klarvaken.Efter att jag har skakat liv i den halvdöda killen bredvid mig skuttar jag upp för att göra frukost. Där borde jag ha anat oråd. Sedan när skuttar jag upp ur sängen på mornarna?! Juicen är slut och brödet hårdare än cement efter att en viss klantig person har glömt att stänga plastpåsen. Istället för att bli irriterad som jag i normala fall skulle ha blivit ler jag åt hans klantighet och funderar på att fixa våfflor till frukost istället. Otäckt positiva tankar snurrar i huvudet och jag blir med ens sugen på att rensa ur garderoben. Efter en titt i spegeln konstaterar jag att kläderna sitter perfekt och att mina ben fortfarande är bruna efter Kreta-resan. Håret bråkar inte och jag kladdar inte maskara överallt. Perfekt!

Vissa dagar känner man sig sådär oförskämt lycklig och fruktansvärt glad. Det spelar ingen roll om tanten i kassan är otrevlig eller om bilarna inte stannar vid övergångsstället när jag kommer halvspringande. Istället för att halta fram på såriga fötter efter den regniga festivalhelgen känns stegen lätta och av någon outgrundlig anledning kan ingenting i världen få mig på dåligt humör. Skrattet bubblar hela tiden oroväckande och hotar med att välla upp när det är som minst passande, till exempel på sofistikerade middagar när det pratas om golfklubbor och grästuvor.

Jag ska passa på att njuta av mitt lyckorus innan det tar slut. Dessvärre börjar hösten närma sig. Imorgon är det augusti, vilket väl är den sista sommarmånaden? Då börjar skolan snart om och allvaret griper tag igen. Inga fler vakna nätter eller göra-vad-jag-vill-dagar på ett tag. För att inte bryta min positiva trend så kan jag ju då meddela att det är början på ännu en termin närmare frihet. Som jag längtar just nu! Nu ska jag forstätta vara glad och skutta vidare. På återseende!