Singel? Klicka här!
Här kan man alltså se om jag är upptagen, har ett förhållande eller är gift. Dessutom dyker det upp en markering på mina vänners profiler om jag ändrar min status. Om någon tråkigt nog skulle gå från "X har en relation" till "X är nu singel" skulle alltså ungefär hela Piteå och några till veta om det. Facebook är därmed den största skvallercentralen. Det är alltså såhär alla Pitebor håller koll på varandra.
På senare år har allt fler matchmaking-sidor dykt upp ur tomma intet. De lockar med rubriker som "Över 25 och singel? Klicka här." Med andra ord påpekar de "Är du över 25 och singel är du misslyckad och borde betala en stor summa pengar och hitta en partner som är lika desperat som du". Jaha, så nu blir det en ännu större press på alla under 25 att snabbt som attan hitta en partner för att inte anses som misslyckad. Helst ska du tjäna grova pengar, bo i världens lyxhus och dessutom ha en snygg kille. Hallå, hur mycket kan samhället begära egentligen?
Av någon konstig anledning pressar vi alltid oss själv till att bli lite bättre. Tjäna lite mer, träna lite mer och äta lite nyttigare. Varför inte leva i nuet och ta vara på dagarna? Alla åldrar har nog sin charm. Man behöver inte alltid sträva mot någonting annat. Även om jag kan medge att jag vill att det här året ska passera dunderfort så att jag får mitt körkort.
Apropå körkort lär den här sommaren bestå av en hel del cyklande. Mopeden ägs nu av lillasyster och bilen är än så länge olaglig att köra utan förälders sällskap. Antingen kommer jag få väldigt vältränade ben eller så får jag helt enkelt göra som nu. Ringa min hyfsat gratis privattaxi. Där kan vi snacka lågpristaxi! Det enda som krävs är en desperat röst "Vill du verkligen att jag ska GÅ hem mitt i natten i snöstorm? Vill du att jag ska träffa på läskiga män och sen frysa ihjäl ett kvarter bort?" Då smälter nästan vem som helst och dyker upp på direkten. Vi tjejer har det ganska bra ändå, måste jag medge. Jag vet att jag är ganska bra på att spela på min sårbarhet ibland. Men vadå, jag slipper ju gå.
Det finns en nackdel med att spela på sin sårbarhet ibland. Det betyder att de stora och starka männen hela tiden tror att jag ska gå av om någonting händer. Det är då de ska de visa vad de själva går för. Då känner jag mig som Lilla My i Mumindalen och vill helst hoppa upp och ner och skrika högt. Jag KAN själv och jag är inte svagast i världen!
En sådan situation kan dyka upp när det handlar om att bära matkassarna från bilen och in i huset. Är jag trött och inte orkar bära dem av ren lathet ger jag gärna bort dem till någon med lite mer muskelmassa. Erbjuder sig då den starkare av oss att bära kassen utan att jag har bett om det går jag i taket. "Vadå? Ser du inte att jag orkar själv?" Nej, jag är nog inte alltid helt lätt att leva med. Jag förstår dessa killar som alltid påpekar att vi tjejer är svåra att handskas med. Ibland är vi läskiga hormon-monster som borde låsas in.
Så jobbar vi med nyheter