Mina tonsatta memoarer

Om man bara kunde göra om verkligheten till en musikal emellanåt skulle det vara betydligt lättare att demonstrera sina känslor. För min älskade egensinniga kusin önskar jag att jag kunde spela gitarr och sjunga:
I will always be your soldier, I’ll be marching by your side. I’m not deserting, I’ll be there for you! Won’t you please believe in this oath allegiance and I won’t surrender this time.
Med ett beroendeframkallande beat vill jag illustrera ögonblicket när jag för första gången kände mig åtrådd:
Touch my body! Let me wrap my thighs, all around your waist, just a little taste! Touch my body! I know you love my curves, come on and give me what I deserve and touch my body!
Till MadiLadyLane vill jag rikta en gammal listetta medan vi gungar över sjön.
You’ll always be a part of me and I’m a part of you definitely! Honey, don’t you know you can’t escape me? Pretty darling, you’ll always be my baby!
Den här är en vemodig visa för vänner som flyttar medan jag förblir kvar:
Freedom is just another word for nothing left to lose. Nothing don’t mean nothing if it ain’t free. Feeling good was easy Lord when he sang the blues. And feeling good was good enough for me - good enough for me and my friend Benny.
Till D som tyckte att min kropp var mer intressant än min personlighet vill jag rikta en r’n’b-ballad:
Who’s gonna love you when it all falls down? Who’s gonna love you when your beauty fades out? Who’s gonna care when the novelty’s over? When the star of the show isn’t you anymore? Nobody cares when the tears of a clown are falling down.

Och dig Rasmus vill jag i en drömsk duett minnas vårt första möte på teaterscenen:
I fell in love with your sailor’s mouth and your wounded eyes. You better get down on the floor, don’t you know this is war? Tell me who are you this time? Tell me who are you this time?