Frimånad med fiske och umgänge

Så var den äntligen här, min efterlängtade frimånad. Den tid på året när alla plikter skjuts på framtiden till förmån för främst två saker - fiske och umgänge. Men det började inte bra. Redan första morgonen i stugan utsattes jag för en lömsk influensa-attack som för övrigt, nästan två veckor senare, inte har gått över.

Första veckan i stugan handlade det mest om att umgås med mina vänner, vilket delvis kan förklara att förkylningen hållit i sig så länge. Det blev nämligen en socialt ganska krävande vecka med sena kvällar och flytande intag. Vi hann dock med en vandring upp till några rödingsjöar, där vi tältade en natt. Några fiskar blev det inte för egen del, men däremot fick spinnulven, "Superdud", några fina rödingar kring halvkilot. Sammantaget var vi dock alla mycket nöjda med vår fjällvistelse. Moder natur visade upp sig på sin allra bästa sida och bjöd på strålande solsken långt in på morgontimmarna.

I skrivande stund har jag varit ensam i stugan några dagar. Efter att ha sovit ut ordentligt har fisket har återigen hamnat i fokus. Att få vara helt ensam och enbart kunna koncentrera sig på jakten efter storöringen är helt underbart. Mat, sömn och alla dagliga rutiner - allt anpassas efter fisket. Middagen sker ofta mellan 20 och 22. Därefter brukar det bli någon timmes sömn och sen handlar det uteslutande om fiske fram till 8 på morgonen.

En stor del av de öringar jag krokat under årens lopp har fångats på natten i mörker. Inte för att jag tycker det är ett roligt sätt att fiska, utan helt enkelt för att det är den tid på dygnet när storöringen är som lättast att komma i kontakt med. Får jag själv välja så föredrar jag att fiska, antingen på morgonen eller på dagen. Det är visserligen inte lika effektivt, men ack så mycket trevligare.

I måndags stod jag i strålande solsken och fiskade med min lätta flugutrustning (ett spö i klass 4 och med 0,20 tafs) för att fiska med nymf och torrfluga efter harr och öring i mindre storlek. Efter ett par timmars fruktlöst fiske, med hundratals flugbyten, var jag på väg att ge upp. Jag bestämde mig dock för att göra några kast med en streamer.
Och döm om min förvåning när en stor fisk redan i andra kastet tog flugan och därefter vildsint rusade ner mot nacken. Oj, hann jag tänka innan oron över den tunna tafsen sköljde över mig som havsvåg.
Det blev en nervkittlande batalj som slutade så dramatisk som det bara kan - precis när jag för in fingret i ena gälen går tafsen av - men öringen, på 3,2 kilo, den blev kvar på land.
Årets första stora öring var därmed fångad.
Härligt!