.
På mindre än två år har feminismen och kanske särskilt ordet ”feminist” blivit mer populärt och enklare att ta till sig.
När jag gick gymnasiet var det helt annorlunda, och jag är faktiskt inte så jättegammal.
.
Vi hade en grupp personer som var just feminister och de var minsann rabiata. De skrek på torg om att alla män är våldtäktsmän och de föreslog separata rum för kvinnor.
Det var ju jättekonstigt, tyckte jag. Här behövs ingen hjälp för att vara stark i samhället, men tack för omtanken. Och alla män är faktiskt inte våldtäktsmän!
.
Det tog mig ungefär fem år att hoppa på samma boll som de så tidigt hade upptäckt. Nu köper jag ”trust no man”-halsband och vill att de separatistiska rummen inte bara ska finnas i Stockholm.
.
Nu har jag också gjort den där analysen och tagit på mig de glasögonen. Nu är jag också en rabiat feminist. Det är inte så ensamt som det var för några år sedan, i alla fall inte på internet. Ute i den riktiga världen, däremot, där är det svårare. Där har vi Piteånappets ordförande som säger sig jobba för en jämställd tävling men som i samma veva spyr ut att ”det är tyngre att borra för en dam” (Piteå-Tidningen, 15-03-06).
.
Vi har lokala uteställen som marknadsför sina helt vanliga klubbkvällar med halvnakna, sexualiserade kvinnor men inte män, och vi har en hel himla drös av män som sitter på höga poster och bestämmer hur Piteås framtid ska se ut.
.
Därför skriver jag om frågor och perspektiv som inte är helt nya.
Jag vill att det ska finnas en plats för dem i en lokaltidning, som blir läst av allt från farmödrar och mammor till unga tjejer och icke-män på högstadiet.
Det kanske låter tjatigt för många, men när vi fortfarande måste protestera mot våldtäkter, hatbrott och annan livshotande pisskit, då måste vi hålla varandra i händerna.
Vi måste hålla varandra om ryggen. Hålla ihop. Kanske framför allt i rum som inte är separatistiska, som världen utanför internet ju inte är.
.
Därför spelar det ingen roll om du är feminist eller inte. Om du överhuvudtaget bryr dig om de saker som jag skriver om en gång i månaden.
Tyck vad du vill, lev som du vill – men slå aldrig ner på de människor som försöker ge dig rättigheter du inte har i dag.
Som en lika lön, ett liv utan rädsla för våldtäkt, att få yttra din åsikt offentligt utan att få hot om trästockar i ditt underliv, att inte löpa störst risk för ätstörningar, att få kunna studera och jobba med teknik och kunna vara trygg, att inte behöva känna det där obehaget och prestationsångesten så fort du är i ett rum fyllt av män – och att för att få samma prissumma i en pimpeltävling, för helvete.
.
Att som kvinna slå ner på feminister gjorde mig oerhört puckad och det, däremot, är ett himla lågprisat fack att pimpla i, kan jag tycka.