Kön är lång och det är kallt. Några försöker tränga sig och bryr sig inte alls, typiskt resultatdrivna människor. En stor bil rullar fram och tio personer, i kläder jag inte ens visste gick att ha på sig, går bara rätt förbi och rakt in.
Egentligen vill jag vara hemma, i min städade lägenhet, och spela Plump.
.
Jag visar legitimationen, får ett trött "välkommen”, en stämpel på handleden, jackan av, drar upp strumpbyxorna något och går in i lokalen på riktigt.
Musiken är tinnitushög, trots att jag har druckit vin. Människor står på någon form av scen, dansande, som om de inte hör att musiken saknar sång och går i exakt samma kaosartade takt hela tiden. De slänger med håret och ser helt bekväma ut.
.
Försöker hålla axlarna bakåt, ölen med bara en hand, men vet inte vad jag ska göra av ansiktet när jag inte kan prata med någon genom musiken. Jag vet inte riktigt vet vad jag ska göra av kroppen när det inte finns någonstans att sitta.
Står och gungar lite hackigt, fattar inte grejen. Försöker småprata men allt blir ju så klumpigt betydelselöst när man måste skrika om det.
.
Jag har köpt en ny klänning, när jag tänker på det, bara för i kväll. Fixat håret, smetat på läppstift, tagit de höga klackarna. Och där står de, personerna som dansar och inte hackgungar, och ser ut som om de bara har vaknat, tagit på sig första bästa bredvid sängen, fast ändå skulle rocka en catwalk alla dagar i veckan.
De sköna, sköööna, typerna. Jag känner mig osynlig bredvid dem, generad över min insats.
.
De där attributen, den precisa obryddheten och eftertraktandet av den. Den sköna bruden alla killar vill vara med och alla tjejer vill vara. Jag fantiserar om dem. Ser framför mig hur de äter hamburgare med ena handen och samtidigt är fräscha, som har ovanliga frisyrer de har klippt alldeles själva.
De drar på efterfest och vaknar i en ormgrop, äter glass till frukost och drar sedan vidare på nästa fest. Utan varken ombyte eller tandborste, fortfarande totally awesome. Den sköna bruden. Hur många gånger har vi sett henne på film, egentligen?
.
Jag köper en till öl, någon gång måste jag ju bli rolig. Det klibbar under fötterna när jag går runt i lokalen.
Vill kunna prata med folk, göra någon cool handskakning, kanske en high five. Vill inte ha axlarna vid öronen, vill inte tycka att musiken är skräp och alldeles för hög precis överallt. Vill inte stå där med hålla-in-strumpisar och jämna lockar.
.
01:35 och jag vet att det är snart det händer. Tar en till klunk, blaskigt, lockarna är fortfarande jämna och jag har inte blivit särskilt rolig. Ser till att garderobslappen är i kvar på sitt säkra ställe, i plånbokens innerfack, och kan inte hålla tillbaka på det något mer. "Jag går hem nu."
.
Vaknar med falafel kvar mellan tänderna och vitlökssås strömmandes ur porerna. Ser på Instagram att de drog på efterfest, en helt sjuuuk kväll, någon hade sprejat hela soffan rosa, vem bryr sig, du lever bara en gång.
.
Jag tar ett långt bad men stämpeln på handleden sitter kvar fram till på torsdag och ger sken av någonting så långt bort från sanningen.