Elin anpassar livet efter träningen
Skånetjejen Elin Persson är lovande inom thriathlon. Men i dagsläget har hon endast 40 % syn kvar på höger öga. Läkarna står handfallna och har ingen aning om varför Elin sakta men säkert förlorar synen.
Träning utgör en enorm del av nittonåriga Elin Perssons liv. Nästa sommar har hon passerat åldergränsen för att starta en Iron Man-klass i thriathlon, som är hennes stora mål.
Foto: privat
- Det blir uppemot 20 timmars träning i veckan. Jag har sikte på att starta i en Iron Man-klass i thriathlon, där man inleder tävlingsdagen med att simma ca. 3,8 km, därefter cykla 18 mil för att avsluta med 4,2 mils löpning! Men det finns svårigheter i cykelmomentet, eftersom jag inte vet hur jag ska kunna se mina medtävlande.
Knappt
någon syn kvar
Elins synfel är medfött, men det var först när hon var i sjuårsåldern som omgivningen la märke till det. Då var hon nästan helt blind på vänster öga.
- Speciellt saker som former, avstånds- och hastighetsbedömning och liknande är otroligt svårt för mig att avgöra. Jag kan inte se om någon rör sig mot eller bort ifrån mig, eller om personen springer, går eller står stilla.
Elin har svårt för att hänga med på laborationerna i skolan. Dessutom har hon ofta migrän och stundtals får hon blödningar och klåda i ögonen. Men som kompensation för hennes dåliga syn har hennes övriga sinnen utvecklats mycket.
- Jag hör ofta ljud som ingen annan uppfattar, såsom smällar i element och surrningar i lysrör. Jag har också lärt mig att känna igen personer på hur de luktar, eller hur deras fotsteg låter. När jag tränar utomhus kan jag avgöra hur långt bort en bil är genom hörseln, säger hon.
Saknar oberoendet
Det enda som Elin tycker är riktigt jobbigt är bristen på självständighet. Det kan vara att be någon att läsa en liten text åt henne, hälla upp ett glas vatten eller be om skjuts.
Att inte få ta körkort var ett hårt slag.
- Det är bättre än att vara en livsfara i trafiken, suckar hon. Men det går inte att tycka synd om sig själv stup i kvarten, man får lära sig att leva som man är skapt. Jag är vän med tanken på att bli blind.
Kommer alltid att träna
Just nu går Elin på MRgymnasiet i Kristianstad, där hon pluggar Global Naturvetenskap. Nästa sommar planerar hon att debutera i en Iron Man-klass i thriathlon.
- Inget kommer att hindra mig från att träna, eftersom det ger mig fysisk och psykisk frihet. Om jag inte hittar en lösning på cykelproblemet i thriathlon får jag satsa helhjärtat på löpningen, man springer ju inte med ögonen, skrattar Elin. Jag blir helt okontaktbar när jag tränar, eftersom jag är i himlen mentalt. Känslan är helt outstanding!
Så jobbar vi med nyheter