Mamma Åsa, storasyster Mindie och maken Marcus med sonen Milio i famnen. väntar ivrigt och med mycket kärlek på den nya familjemedlemmen.
Kroppen fungerar inte från midjan och neråt. Hon har mycket nervsmärtor, får spasmer och hennes blåsa och tarm är icke fungerande. Det har hon varit tvungen hitta nya rutiner för. I dag måste Åsa tänka åt sin kropp.
– Jag har hållit mig frisk ganska länge nu. Efter att vi flyttade från lägenhet till hus känns det som att jag har kommit ut ur fängelse. Äntligen har jag frihet. Jag har ett liv som blir mer självständigt för varje dag som går. Vi är lyckliga och väntar vårt tredje barn. Mitt liv har börjat fyllas med innehåll, säger hon.
Det som varit vardag tills hon fyllde 22 år har hon på de senaste åren varit tvungen lära sig på nytt igen.
– Det har varit tufft, jag har kämpat och bland annat har jag fått öva på att klä på mig. Nu gör jag saker mer på mina premisser, säger hon.
"Nu älskar jag mitt nya rymliga badrum med duschsäng, toalettstol och tvättmaskin. Här kan jag se mig själv i spegeln och locka mitt hår ", säger hon.
Åsa får inte komma tillbaka till det multidisciplinära teamet i Uppsala. Läkarna på neurorehab i Sunderbyn menar att skadan är bestående och att hon ska fokusera på det hon kan. För någon månad sedan fick hon en till diagnos, FNS, funktionell neurologisk symtomstörning. Nervtesterna var avvikande men det går inte att hitta någon bakomliggande orsak.
– Jag vet fortfarande inte orsaken till varför min kropp inte fungerar. Jag känner inte om jag fryser och jag fick botox för mina spasmer men det fungerade inte, säger hon och fortsätter:
– Det jag inte kan och det som har varit går inte att göra något åt. Nu siktar jag framåt på det jag kan klara av, säger hon.
Åsa Brännmark Lundgren tycker om att laga mat och baka. I sitt nya behovsanpasade kök kan hon nu göra det. "Det är så roligt att jag äntligen kan göra något som jag tycker om", säger hon.
Familjens kök är höj- och sänkbart och hon har fått ett eget badrum med toalett. De har renoverat lite extra för att det ska passa in i hemmet. Hon har också fått ramper för att ta sig ut med permobil och rullstol och hon är tacksam för all hjälp från kommunen.
– Nu når jag allt utan att använda skohorn och sträcka mig för att få ner saker från hyllorna. Jag känner ingen som är lika ung som jag som har ett liknande behov. Men jag tycker ändå att vi har fått till det bra. Genom att jag är hemma hela dagarna så är det värt det, säger hon.
Åsa har köpt en begagnad minibuss med rattväxel som hon kan köra. Hon fortsätter att söka stöd för en bil som är behovsanpassad för henne.
För första gången på åtta år har hon gjort en resa med sina närmaste vänner.
– Vi åkte till en stuga i Västerbotten och firade att vi fyllt 30 år. Det var en underbar resa. En fin känsla och skönt att komma iväg.
I mars välkomnar hon och maken Marcus familjens tredje barn till världen. Trots all oro och sorg över sitt sjukdomstillstånd kan Åsa ändå tycka att det är fantastiskt att hon kan föda barn.
– Fast det är mycket som inte fungerar i min kropp så kan jag få barn och det har alltid varit min största önskan.
Milio och Mindie ser fram mot att få ett syskon. Helst vill Mindie ha en lillasyster.
Paret har varit med om att det också funnits tunga stunder. Hennes första graviditet var den tyngsta eftersom hon var sjukare då. Milio, som nu är två år, var nära att födas i hemmet. Hon hade ingen känsel och visste inte att förlossningen satt igång.
– Nu vill jag gå på täta kontroller innan det är dags, säger hon.
Storasyster Mindie hjälpte till mycket när brodern Milio var född. "Hon är en omtänksam person och var mycket glad över att få ett syskon. Mindie vet att det inte går att bestämma men den här gången vill hon ha en lillasyster", berättar mamma Åsa.
Barnets namn funderar de på.
– Med Milio var det lite roligt för där gick vi halva vägen var. Marcus ville ha en Mio och jag en Lio och då blev det Milio. Om det blir en kille den här gången får Marcus bestämma. Han har ett namn som han gillar.
Fast Åsa Brännmark Lundgren är sjuk upplever hon sig ändå friskare nu.
– Jag lever mer vanligt nu fast jag inte kan gå, säger Åsa Brännmark Lundgren.
I mars är det dags för den nya familjemedlemmen att göra entré. Än syns inte mycket på magen. Här visar Åsa Brännmark Lundgren första ultraljudsbilden. "Jag är så lycklig", säger hon.
Utsikten frånhuset betyder mycket för henne. "Jag är ju hemma på dagarna och det betyder mycket att ha naturen nära", säger hon.
Dottern Mindie visar stolt för mamma Åsa vad hon gjort på förskolan.
I Mindies rum finns ett dockskåp som har en handikapphiss på utsidan av huset. Här kan den rullstolsburna dockan ta sig ut och in.