Det är nästan så att man måste sluta ögonen och bara lyssna för att ta in alltihop.
Försöka räkna ut hur det går till; hur 15 röster kan låta så där magiskt tillsammans. Arctic Lights julkonsert i Arjeplogs kyrka överraskar från första stund, och det med öppningsnumret som härstammar från 1500-talet. Så klart.
För det här är ingen kör som stakar sig igenom "Natten går tunga fjät" på två darriga stämmor och glömmer bort när tonhöjningen kommer. Det är de alldeles för bra för. Stämmorna smälter ihop, går om varandra och försvinner lika fort som de dykt upp. Från ingenstans. Ibland undrar jag om rösterna kommer från något överjordiskt väsen.
"Vi rör oss mellan tider och över jorden" viskar dirigenten Susanna Lindmark. Ett tyskt verk från 1100-talet. Ett från Frankrike, Ryssland, Filippinerna. Det är otroligt vackert, om än jag smygsaknar de mer traditionella julsångerna.
Och precis som jag tror att jag kommer att måsta lämna kyrkan utan stalledrängen staffan, då kommer den. Givetvis i en egen, mer teknisk version än vad man är van vid.
Men det är ändå "Nu tändas tusen juleljus" som sätter fart på, åtminstone min, julstämning.
Som man skulle kunna tro är inte Arctic Light en kör med 100 procent sång. De bjuder på en föreställning där mina sinnen triggas att känna. Det är ljud, det är röster och det är rörelser. Små subtila förändringar i gruppen. En blick eller svajande händer. En helhetsupplevelse som saknar motstycke.