Med två av vårt lands mest erfarna artister och med det exellenta Norrbotten big band, var succén given för föreningen Jazz i Piteå, som stod för arrangemanget. Jojje Wadenius, visste ni förresten att han är döpt till Georg, är kanske något mindre känd här hemma än kollegan Tommy Körberg. Detta har sin förklaring i att Jojjes karriär till stor del handlat om jobb utomlands. Körberg däremot, en av våra stora artister med ett brett register som sångare, musikalartist, skådespelare och underhållare har under ett stort antal år nu innehaft huvudroller i en rad av våra mest älskade musikaler. Till den här konserten blickade de två tillbaka på den tid man hade tillsammans i gruppen "Made in Sweden," som från slutet av 60-talet och framåt hade stora framgångar, bland annat en grammisutmärkelse.
Vid söndagskvällens konsert på Acusticum serverades en handfull av dessa låtar. Nu uppfräschade genom att sju olika arrangörer gett låtarna ny musikalisk kostym. Sannerligen ibland något svåra att riktigt känna igen. Den synpunkten kunde uppsnappas i publiksorlet under pausen.
Nå, till musiken då. Svängigt, tight med en Wadenius som visserligen behövde en liten startsträcka för att riktigt komma loss, och med ett storband som uppenbarligen kände sig hemma med den här något "äldre" musiken. På min fråga berättar trumpetaren Dan Johansson, att kvällens låtar trots allt ligger nära det man sysslar med i vanliga fall. Fina solistiska inslag från många av orkestern medlemmar fick vi oss till livs. Ingen nämnd och ingen glömd, som det heter. Tommy Körberg däremot var i toppform redan från start och överraskade med ett trevligt mellansnack, och därför en god publikkontakt redan från början.
Körberg uppvisar en osedvanligt säker timing och hans röst har fortfarande kvar sin fräschör. Säkerhet och rutin finns i överflöd hos båda solisterna och den äkta musikantglädjen var påtaglig. Låtar av Beatles, Eart Wind and Fire, Ray Charles med flera var också representerade.
Publiken förresten. Den bestod av naturliga skäl övervägande av människor unga på 60- och 70-talen. I Körbergs egen ålder, det vill säga 60-plussare som Körberg raljerade en del över. Hans egna livfullt skildrade krämpor gick hem hos en publik där många upplevt samma bekymmer.
En lyckad kväll med doft av nostalgiskt tillbakablickande tack vare hög nivå och charmfullt framförande förkortade resan hem betydligt. Inte bara för de tre busslaster människor som rest till Piteå från Skellefteå, utan även för oss andra med kortare resväg hem. Vi kanske kan vara överens; en god upplevelse av något slag ger livskvalité och möjligen också förlänger livet.