"Jag vet inte vart man ska rikta ilskan. Kommunen gör i sig inget fel men faktum är att barn far illa", säger Helen Nilsson, Rädda barnen.
Treårige Samuel i Långträsk och hans familj är inte de enda som drabbats. Flera asylsökande barnfamiljer i Koler och Långträsk som har barn mellan tre och fem år, har små eller inga möjligheter att själva skjutsa dem till förskolan.
Rädda barnen fick kännedom om problemet och skickade därför en skrivelse till kommunen angående beslutet. Helen Nilsson, regionalt verksamhetsansvarig för barn i migration, berättar att asylsökande familjer i Långträsk och Koler drabbas extra hårt.
– Det borde vara en självklarhet att man som asylsökande får tillgång till förskola, språkinlärning, socialt nätverk och andra vuxna. Nu har ingen ett direkt ansvar och barnen faller mellan stolarna. När de inte tar sig till förskolan kan de inte delta i samhället på lika villkor.
Det har framkommit i dialog med asylsökande föräldrar i Koler att de känner sig exkluderade och att de inte känner att de har samma möjligheter.
– Endast två av sju familjer med små barn i Koler och Långträsk har tillgång till bil. Vårdnadshavare i migration har inte samma ekonomiska marginal. Kollektivtrafiken i Koler består av en buss som under vardagar avgår sju på morgonen och går tillbaka klockan tre på eftermiddagen.
I kommunens svar till Rädda barnen förklarar Louise Mörk, barn- och utbildningsnämnden, att transport till och från förskolan inte är reglerat enligt skollagen och att erbjuda barnen transport innebär understöd till enskild. Det strider även mot likställighetsprincipen.
"Vi måste behandla alla lika, man kan inte gynna bara en viss grupp", säger Louise Mörk, ordförande i barn- och utbildningsnämnden. (Arkivbild)
– Vi måste behandla alla lika, man kan inte gynna bara en viss grupp. Vår jurist säger att det inte håller. Det borde gå att byborna hittar kreativa lösningar istället. Att de till exempel går ihop och turas om att skjutsa, säger hon.
Helen Nilsson hävdar att situationen synliggör strukturella brister i samhället.
– Jag vet inte vart man ska rikta ilskan. Kommunen gör i sig inget fel men faktum är att barn far illa. När man fattar den här typen av beslut borde man göra konsekvensanalys hur det drabbar varje barn. De lagstiftande makterna borde ta ett helhetsgrepp, säger hon och fortsätter:
– Vi på Rädda barnen vill försöka hitta lösningar tillsammans med kommunen och andra parter. Kanske med lokalt föreningsliv eller annat, vi vill sträcka ut en hand för en lösning. Vi skulle vilja ha ett möte kring detta, säger Helen Nilsson.