Bostadskrisen i Kiruna ställer människors liv på ända. Ellen Öberg, ursprungligen från Älvsbyn, säger att helgen kommer kosta en avsevärd del av månadslönen hon tjänat ihop som heltidsarbetande elevassistent på en skola.
I ett år har 29-åringen hyrt en lägenhet av LKAB fastigheter, men för tre månader sedan sa förstahandshyresgästen upp kontraktet. Bostaden går tillbaka till gruvbolagets bostadskö, men Ellen Öberg vet inte var hon ska ta vägen.
– Jag har stått i kö hos Kirunabostäder sedan 2015, men det är för lite tid. Tre erbjudanden har jag fått men de kostade 12-15 tusen och det går ju inte när jag får ut 17 000 kronor i lön, säger hon.
Hon kan sova tillfälligt hemma hos en kollega med en etta. Men hennes tre barn är bara fem, sju och nio år gamla och för deras skull måste en ny bostad lösas fort. Hon är ostraffad och har inga betalningsanmärkningar, men vad hjälper det när man är över 100 platser bak i kön.
– Vi kan inte tränga in oss i en etta, barnen har rätt till en trygg miljö. Hade det bara varit jag så hade det inte varit några problem. Jag vände mig till socialen men deras förslag var att vi skulle ta in på ett vandrarhem, säger hon.
Barn har rätt till att inte skiljas från sina föräldrar, enligt FN:s barnkonvention. Social trygghet är en grundläggande rättighet och i de fall föräldrar eller vårdnadshavare saknar tillräckliga resurser har de rätt till statligt stöd. I Kiruna verkar inte den tryggheten finnas, säger Ellen Öberg. Inte ens med bostadsbidrag på 2 500 kronor skulle den ensamstående mamman klara en hyra på över 12 000 kronor.
I tre månader efter beskedet har Ellen Öberg gått en fruktlös kamp mot klockan. Nu har hon kontaktat alla privata värdar hon känner till.
– Har man inte kontakter så är det ganska svårt, för privata värdar verkar helst hyra ut till sådana som de känner. Hela min familj bor i Älvsbyn, annars hade man ju kunnat flytta hem till mamma. Men det är svårt när man inte har någon släkt eller stor umgängeskrets, säger hon.
De få lediga lägenheter som Kirunabostäder har kräver att man har stått i bostadskö länge. En fyrarummare finns ledig, men i bostadsområdet har den genomsnittliga kötiden de senaste två åren varit över 3 700 dagar – över tio år. Hade en tvårummare varit ett alternativ för en mamma med tre barn, så hade det inte heller varit möjligt. Kötiden till dem är sju till elva år.
– Vi får ta in på hotell i helg. Då blir det mer som en rolig grej, så att de inte förstår att vi är utan hem, säger Ellen Öberg.
Vad händer med barnen?
– Nu kommer det att bli så att barnen får bo hos sina pappor. Det är tryggare för dem, men de är så klart ledsna att de inte kan vara med mig.