Statliga LKAB tjänar hundratals miljarder, när bostäder rivs i Malmberget och Kiruna för att ge plats åt bolagets gruvor. Boende som tvingas flytta har sedan egnahemsskyddet i expropriationslagen togs bort, inte rätt till en likvärdig bostad utan bara ersättning med marknadsvärdet plus 25 procent.
LKAB betalade år 2011 cirka
944 000 kronor per småhus i Malmberget. Lediga bostäder saknas i närområdet och den som vill bygga nytt får själv betala merkostnaden på ett par miljoner kronor.
I en bilaga till SOU 2012:73 kritiseras dock detta: "Det är oskäligt, och rimligen inte heller lagstiftarens mening, att ersättningen vid expropriation inte når upp till kostnaden för ersättningsbostadsfastighet. Det går inte heller ihop med den skadeståndsrättsligt grundläggande principen om oförändrad förmögenhetsställning för den som drabbas. Statens bolag ska vara goda förebilder och därmed inte utnyttja eventuella brister i lagstiftningen som innebär att enskilda fastighetsägare får vara med och bära kostnader för gruvutvidgningen."
Hemmet skyddas av Europakonventionen, men regeringen verkar nöjd med både expropriationslagen och LKAB:s bolagsdirektiv. Jag ifrågasätter regeringens förmåga att ta ansvar och efterleva den etik och moral som avkrävs annan näringsverksamhet samt statens förmåga att utforma och följa upp ägardirektiv i statsägda företag.
Förklaringen till denna oförmåga ligger dock kanske på ett annat plan, att etik, moral och mänskliga rättigheter inte är prioriterat, när det inte är gratis och de drabbade bor över 100 mil från Stockholm. Staten spar ju många miljarder på att låta boende i Malmberget och Kiruna betala stadsflyttarna i stället för LKAB. Samtidigt kan regeringen glänsa i kraft av LKAB:s höga vinster.