I helgen Äkte Lina Sofie Sandin frÄn BÄstad i SkÄne till Haparanda i Norrbotten. FrÄn Haparanda har hon sedan planerat att vandra lÀngs hela Sveriges kust med det lilla kruxet att hon bara kommer Àta nÀr hon blir bjuden pÄ mat och sova inomhus nÀr hon blir erbjuden en sÀng. I övriga fall Àr planen att sova utomhus och gÄ hungrig.
â För mig Ă€r det utmaningar pĂ„ flera sĂ€tt. Jag har i största delen av mitt liv planerat allt och varit förberedd inför allting, det Ă€r jag inte nu. Jag har aldrig bett om saker, skulle aldrig be om saker förr, sĂ€ger hon.
Genom The peace project, som projektet döpts till, hoppas hon kunna visa pÄ mÀnniskors generositet och vÀlvilja, men ocksÄ förlita sig helt pÄ den. Projektet bygger nÀmligen pÄ att hon ska vara beroende av just det.
â Jag vill se att mĂ€nniskor vill hjĂ€lpa, för jag tror att det finns. Jag vill kunna visa det.
Tanken pÄ projektet fick hon förra sommaren. Kort dÀrefter ansökte hon om studieledigt frÄn sitt arbete. Hon har studerat fotografi och skrivande, tanken Àr att det ska generera i ett projekt och böcker sedan, bÄde om hjÀlpsamheten som hon möts av och portrÀttfoton av mÀnniskor.
Utöver det menar hon att det varit sÄ lite planering som möjligt med resan.
â Jag Ă€r en sĂ„dan som hoppar. Jag kommer pĂ„ nĂ„gonting, gör det och sedan svarar jag pĂ„ frĂ„gorna efterĂ„t. Det Ă€r nog ocksĂ„ det som gör att jag gör det, sĂ€ger Lina Sofie Sandin.
â Men det Ă€r mycket jag inte tĂ€nkt pĂ„.
Att det inte finns trottoarer vid E4:an Àr en sÄdan sak, sÀger hon.
â NĂ„gra partier fanns gĂ„ng och cykelvĂ€gar i nĂ„gon form men inte hela vĂ€gen, det Ă€r en sĂ„dan sak som jag nu mĂ„ste fundera pĂ„.
â I södra Sverige och vĂ€stkusten finns det gĂ„ng- och cykelleder lĂ€ngs med, kanske inte hela vĂ€gen men i princip.
Vid lunchtid pÄ tisdagen anlÀnde Lina Sofie Sandin till ett regnigt Kalix, men den planerade vandringen pÄ strÀckan mellan Kalix och Haparanda uteblev.
â Jag hittade inga sovplatser, jag hade behövt tvĂ„ stopp om jag skulle orkat gĂ„ och de byar jag tĂ€nkt visade sig bara vara nĂ„gra hus, och sedan regnade det som det gjorde i dag. Jag kĂ€nde ocksĂ„ att jag behövde komma vidare, sĂ€ger hon.
Den svenska kusten kommer hon att ta sig an etappvis, dÀr första etappen nu pÄgÄr i fyra veckor. Hur lÄngt det blir ÄterstÄr att se.
â Jag har ingen hemresa Ă€n eftersom jag inte vet var jag hamnar.
En butik i Haparanda skÀnkte mygg- och knottskydd, annars har Lina Sofie Sandin bara med sig en ryggsÀck med lite klÀder, regnstÀll, vattenflaska, kamera och anteckningsblock.
â Sedan har jag med mig ett par foppatofflor för jag har ocksĂ„ hĂ€lsporre.
â Jag hoppas att folk vĂ„gar bjuda in mig. I annat fall fĂ„r jag bli Ă€nnu kaxigare och knacka pĂ„ hos mĂ€nniskor och sĂ€ga âjag har ingenstans att sova, fĂ„r jag sova hos digâ. SĂ„ kaxig Ă€r jag inte Ă€n.
Det har bara gÄtt nÄgra dagar in pÄ projektet Àn sÄ lÀnge, men hittills Ängrar hon det inte.
â Men det Ă€r jĂ€ttelĂ€skigt, jag vill inte ge sken av att det pĂ„ nĂ„got sĂ€tt gĂ„r jĂ€ttelĂ€tt. Det Ă€r lĂ€skigt pĂ„ jĂ€ttemĂ„nga sĂ€tt men Ă€ndĂ„ jĂ€ttekul och spĂ€nnande.
â Jag vill göra en medmĂ€nskligare vĂ€rld och detta Ă€r vĂ€l pĂ„ nĂ„got vis ett steg i det.
Hur skulle du beskriva den hÀr resan sÄ hÀr lÄngt?
â Lite skrĂ€ckblandad förtjusning, ocksĂ„ förvĂ„ning och glĂ€dje och kĂ€rlek till det jag fĂ„tt hittills.