Sensommarens värmande solstrålar letar sig ner mellan molnbankarna i Kalamark.
Det gamla boningshuset med den slitna fasaden, den stora öppna gårdsplanen och ladugårdsbyggnaden penslas i ett vackert sken.
Tystnaden går att ta på. Det är stilla. Obebott. Öde.
Det var här dom bodde, bröderna Roger och Sune Lindberg fram till i april 2004.
Almanackan på sovrumsväggen inne i huset har aldrig växlat blad. Rogers smala säng står fortfarande kvar bäddad med en brokig ljusgrön filt som överkast.
Kom-ihåg-lapparna på väggen är kvar med alla uppskrivna telefonnummer, kepsarna trängs på hatthyllan, liksom jackorna, flera nötta arbetsbyxor och ett ansenligt lager av äggkartonger finns samlade i en stor papplåda.
I skymningen på onsdagskvällen den 14 april 2004 stannade tiden hemma hos bröderna Lindberg.
Roger mördades i ladugården. Sune slogs blodig, och allt tog slut med en gärningsman som försvann med ett rånarbyte på 1 500 kronor.
Polisen lade avspärrningar. Sune flyttade, ville aldrig tillbaka och det mesta på gården blev kvar så som det blev lämnat.
Där står det idag. Den gamla vedspisen. Plastblommorna på fönsterblecken. Udda golvmattor. Kattbilderna. Rogers målade tavlor, dragspelet och den gamla tramporgeln.
Till vänster om husets ytterdörr finns det stora rummet som var kallställt redan före våldsdådet.
Ett robust vitmålat kassaskåp står i ett hörn.
Intill finns det ytterligare ett kassaskåp, något större, tyngre, kantstött och med synliga bucklor, och på den öppna dörren vittnar kvarblivet påpenslat pulver om polisens jakt efter fingeravtryck.
Det var detta kassaskåpet som bröderna övertalades att köpa, av de två män som senare kom att figurera i mordutredningen.
60 000 kronor kostade skåpet. En enda nyckel levererades, men inget kvitto.
Senare återkom samma duo för service av kassaskåpet, för en kostnad av några tusen kronor. Och ytterligare en tid senare krävdes bröderna på ny betalning av samma skåp, mot bakgrund av avsaknaden av kvitto.
Det talades om kronofogden. Risk för indrivning. En "jurist" dök upp, samma man som senare blev kronvittne i mordrättegången. "Juristen" skulle kunna tala kronofogden till rätta. Men det skulle kosta ytterligare 60 000 kronor plus 20 000 i straffränta. Och som tidigare, bara kontanta medel gällde.
Bröderna betalade.
Roger och Sunes enda nyckel till det stora grå kassaskåpet, av märket Hadak, låg placerad på en hylla i ett träskåp alldeles intill de båda värdeskåpen.
Nyckeln försvann med våldshandlingen tillsammans med tusen kronor från kassaskåpet och 500 kronor från en ask för försålda fiskekort.
Hans Bergström, mångårig vän till bröderna och med daglig kontakt med Sune, har tagit över den kallställda gården i Kalamark. Huvuduppgiften är att klippa gräset. Från tygsoffan i köket presenterar Bergström sin brottsteori.
– Gärningsmannen hade garanterat kännedom om Roger och Sunes rutiner. Brödernas liv var väldigt inrutat med snarlika scheman varje dag.
Det var ingen skräll att de båda kom hem vid 20-tiden den kvällen.
Det var inget ovanligt att bilen parkerades vid farstubron, att Sune därefter gick till sängs medan Roger begav sig till ladugården för att utfordra hönsen och getterna.
Skorna och byxbenen på den misstänkte gärningsmannen hade ju grannen redan observerat en halvtimme tidigare samma kväll, på taket till det uttjänta utedasset, ihopbyggt med ladugården.
Därifrån var utsikten mot gårdshuset perfekt.
– Den enda plumpen i brottsplanen var ju grannen som plötsligt dök upp längs vägen med en spade för att leda bort smältvatten. Det måste vara enda anledningen till varför gärningsmannen kastade sig in genom den lilla luckan i ladugårdsväggen, för att dölja sin närvaro. Det finns ingen annan förklaring, menar Hans Bergström.
På webben, pt.se, presenteras en nyinspelade filmsekvens som beskriver nämnda scenario.
Sju mil ifrån den kallställda fastigheten i Kalamark, på Rättscentrum i Luleå, vilar en återupptagen polisutredning som ännu inte kommit igång.
Sedan hovrätten i Umeå i våras slog fast att tidigare morddömde Kaj Linna skulle släppas fri efter tretton år i fängelse har polismyndigheten i länet åter fått i uppdrag att reda ut skuldfrågan.
Ärendet äger dock ingen prioritet.
– Det är självklart ingen lätt uppgift att bringa klarhet i våldsbrottet efter så många år. Och att sätta igång mitt i semestertider är ingen bra tajming, säger Per-Olov Andersson, chefen vid roteln för grova våldsbrott.
Några enstaka tips rörande Kalamarksdådet har lämnats in till polisen efter Linnas frisläppande. Digniteten på ledtrådarna vill inte Andersson utveckla.
Så småningom kommer tipsen att analyseras mera noggrant.
– Framöver ska vi sätta oss ner tillsammans med utredarna från Västerbotten som gjorde ett hästjobb inför resningsprocessen i Umeå och ta del av deras arbete och erfarenheter, säger Per-Olov Andersson.
– Vi ska vända på alla stenar som går att vända på. Men det ser inte lätt ut och högst sannolikt bygger eventuella genombrott på tips utifrån, säger Andersson.
I rättslig mening finns det ingen preskriptionstid för mordet.
Femtiotre år fick bröderna Roger och Sune bo tillsammans i idyllen i Kalamark, i det hus som köptes av brödernas fosterfar våren 1951.
I yngre år fanns även Sunes tvillingsyster Greta med i familjebilden, men hon förolyckades i en drunkningsolycka bara nio år gammal sommaren 1955.
Sedan fosterpappan Birger avled i mitten på 1980-talet var det bara Roger och den två år yngre Sune kvar, alltjämt väldigt tajta och ständigt tillsammans.
Och ett tiotal år innan våldsbrottet fick Roger en än större betydelse för Sune som hade drabbats av stroke följt av halvsidesförlamning och ett ständigt behov av hjälp.
– Minnena från våldshandlingen har svårt att blekna. Det är med stor ovilja som Sune någon enstaka gång varit på besök i huset, berättar vännen Hans Bergström, som städade undan spåren efter attacken först ett år efter överfallet då rättsapparaten hävde avspärrningarna.
– Sunes säng, madrassen, lakanen och kudden har jag på hans egen begäran bränt upp ute på gården. Annars är det mesta sig likt här. Det är som om tiden har stannat och stått stilla, säger Hans Bergström.
Skuggbilden av bröderna finns kvar i huset. Spåren. Minnena. Avtrycken. Men själva är de borta.