Påsken var precis överspelad. Blidväder och varmgrader hade kopplat grepp om naturen och förvandlat vintriga skogsvägar till våta isiga leder.
Det var vår i luften i Kalamark. Det var onsdag kväll den 14 april 2004. Det var bara timmar kvar innan ondskan skulle slå till.
Klockan 19.10. Bröderna Roger och Sune Lindberg avrundar ett flera timmar långt besök hemma hos familjen Risström i Pålsboda, nära vänner sedan ett par decennier tillbaka. Bröderna tackar för sig, kliver in i sin röda lätt leriga Opel Omega och styr färden hemåt.
Klockan 19.20. Roger parkerar fordonet nära farstubron för att undvika geggig snöslask och underlätta för sin halvsidesförlamade bror Sune att ta sig in i huset. Inne i köket börjar Roger gå igenom dagens post, innan den sedvanliga rundan ut i ladugården väntar för att utfodra tiotalet höns, kaniner, två getter och den nya killingen. För ändamålet finns en plastpåse med nyinköpta morötter från Sigvards i Roknäs.
Klockan 19.40-19.45. En 14-årig mopedist varvar sin Yamaha längs Kalamarksvägen, och närmar sig den av Roger nyligen uppskottade bilparkeringen till Kalahattens friluftsområde, knappt två kilometer från brödernas hus. 14-åringen kör en runda in på parkeringen. Han noterar en ensam vit, möjligen crèmefärgad, parkerad kombibil. "Lite märkligt, den här tiden på året", tänker den unge mopedisten, innan han åter kör ut på Kalamarksvägen och vidare hemåt. "Då har det börjat att skymma lite", minns han.
Klockan 19.40-19.45. Erling Lundqvist bor ett hundratal meter bortanför bröderna Lindberg, i ett hus dolt bakom träddungar, men med gemensam in- och utfart som passerar brödernas gård. Grannen Lundqvist är ute och hackar is efter vägen. Tanken är att leda bort smältvatten. Han närmar sig brödernas ägor och uppfattar då plötsligt ett ljud, "en duns", från brödernas ladugård.
Erling Lundqvist står mitt på vägen. På tjugo meters avstånd ser han en person som kryper in genom en liten rektangulär lucka ovanför dasstaket, på ladugårdsväggens södra gavel.
"Vad var detta?", undrar Lundqvist, och tänker först att det kan ha varit Roger, även om ett visst mått av obehag direkt gör sig gällande. Han dryftar upplevelsen med frun vid hemkomsten strax därpå, men beslut tas om att inte ringa bröderna eftersom det är sent på kvällen.
"Kraftiga bruna skor och blå nylonbyxor", är Erling Lundqvists minnesbild av nedre delen av den person som försvann in genom luckan.
Klockan 20.00-20.10. Det är dags för Roger att ta på sig kepsen, arbetsjackan och de svarta stövlarna för att gå från bostadshuset, över gårdsplan och in i ladugården för att mata djuren. Vanligtvis brukar han hålla på mellan 30 och 45 minuter för att fixa utfodringen och en del andra återkommande sysslor. Morotspåsen har han med sig. Sune lägger sig under tiden påklädd på sängen för att vila. Tv:n är på.
Det är strax efter åtta som helvetet bryter lös. Roger överrumplas inne i ladugården. Attacken kommer sannolikt uppifrån via en öppning till höloftet. Angreppet utförs av en eller två personer.
Roger Lindberg blir givetvis vettskrämd, men mest troligt går den plan som våldsverkaren skissat inte som tänkt. Överfallet misslyckas. Takhöjden är bara 185 centimeter, och med reglar och bås är utrymmet alltför snålt tilltaget för att svinga en 105 centimeter lång träpåk.
Roger kommer loss. Han hinner peta upp haspen till gödseldörren, en grov böjd spik, och springa ut. Kanske har han klart för sig vem förövaren är? Kanske har han sett våldsmannens ansikte?
Roger hinner ta några steg utanför ladugårdens södra gavel. Han är då bara några meter ifrån den punkt på vägen där grannen nyss stod och hackade is för att leda bort smältvatten.
Förövaren är tätt bakom, högst medveten om den ishackande mannens existens, efter inhoppet genom luckan i väggen. Förmodligen har våldsmannen ingen koll på vart mannen på vägen befinner sig. Högst troligt skriker Roger efter hjälp. Där och då fattar sannolikt förövaren ett ödesdigert beslut för att snabbt få tyst på sitt offer.
Kanhända är det i en blandning av rädsla och panik, ilska och frustration som gärningsmannen svingar träpåken när han kommer ikapp Roger utanför gödseldörren och får fritt spelrum. Ett slag! Två! Tre! Fyra!
Inga ljud uppfattas från grannens ishacka. Skogsvägen ligger tyst. Ytterligare fyra slag mot huvudet sätter punkt på övergreppet.
Roger har vid det laget fått skador som under alla omständigheter försatt honom i djup medvetslöshet. Mest troligt är han redan död.
Ansamlingen av blod på marken, en avsliten vit skjortknapp och en blodig oöppnad morotspåse berättar exakt vart överfallet skett. Det är bara någon meter utanför gödseldörren.
Roger väger 48 kilo. Han dras in i ladugården, livlös, och placeras med magen ner på jordgolvet alldeles innanför gödseldörren, som dras igen för att skyla insyn.
Det som därefter händer saknar fullständigt allt vett och sans. Den enda trösten är att Roger Lindberg förmodligen aldrig är medveten om den behandling han utsätts för. Hans ben och armar bakbinds med balsnören och fjättras med paketeringstejp, en tejp som även viras med flera meter runt hans ansikte och över munnen.
Våldet, processen med snören och tejp, övergår därefter i att täcka Roger Lindberg med flera 30 kilo tunga hönsfodersäckar, en presenning, två tättslutande regnrockar över huvudet samt en upp och nervänd skottkärra.
Behandlingen av en sannolikt redan ihjälslagen människa ger uttryck för någonting som inte ens de mest erfarna brottsutredarna har kunnat förklara.
En person som försökt att analysera våldet är Kaj Linna. Under tiden han sitter fängslad, dömd för rånmordet, alltjämt hävdande sin oskuld, skriver Linna en lång text på internet där han i några stycken försöker ge hypotetiska förklaringar till gärningen i och utanför ladugården.
Kaj Linna menar i sin text att fler än en gärningsman är inblandad. Han hänvisar också till en observation av en vit kombibil på parkeringen vid Kalahatten, en iakttagelse som ett vittne gjorde på eftermiddagen den 11 april, påsksöndagen, tre dygn före våldsdådet.
Tillsammans med polisens säkrade fotspår i snön på skoterleden mellan Kalahatten-parkeringen och brödernas gård drar Linna slutsatsen att förövarna varit till gården och rekognoserat vid minst ett tillfälle före den 14 april. Själv understryker han ett starkt eget alibi för just den söndagen.
Så här utvecklar Kaj Linna sina tankar i texten: "Det har i förhören framkommit att Sune under hela påskhelgen var inlagd på Piteå lasarett. Så om gärningsmännen, på söndagen, varit inställda på ett betydligt mera sansat tillvägagångssätt, nämligen att från skogsbrynet eller möjligen inne ifrån den omtalade logen, avvakta ett tillfälle där båda bröderna lämnar gården, för att sedan snabbt ta sig in i huset och stjäla hela kassaskåpet, har dom, gärningsmännen, fått vänta länge på att se något som inte skulle komma att ske", skriver Linna och fortsätter:
"Dom har säkert sett den ena brodern, Roger, komma och gå, men kunde naturligtvis inte ha en aning om att den andre brodern, Sune, inte befann sig inne i huset, utan var intagen på lasarettet. Detta frustrerande väntande, som inte resulterade i någonting som ens kom i närheten av ställda förväntningar, kan i sin tur ha givit upphov till att nästa besök blev så forcerat, genomdrivet och våldsamt. Det kan ha gått till så. Alla bevis och vittnesiakttagelser stödjer detta resonemang", skriver Kaj Linna.
Han ger även uttryck för en teori om varför Roger Lindberg utsattes för en sådan hänsynslös hantering:
"Eftersom övertäckningen inte kan ha för avsikt att på någon längre sikt dölja brottet, så kan det, i fråga om flera gärningsmän, ha haft för avsikt att på kort sikt, om än slarvigt, försöka dölja något för en eventuell kumpan som skulle ha kunnat reagera negativt på det övervåld som Roger utsattes för. Det är i alla fall en hypotes som jag inte finner alltför svårsmält."
Klockan 21.00. Mörkret har lagt sig över Kalamark. Sune som slumrat på sängen vaknar till av Aktuellts tv-jingel. Samtidigt stormar en maskerad man in i sovrummet, skriker något om kassaskåpet. Inkräktaren slår handikappade Sune hårt i pannan med en redan blodig träpåk. Slaget ger Sune krosskador på skallbenet och ett sju centimeter långt öppet köttsår. Även här kommer balsnören till användning på ben och armar.
Klockan 21.25-21.30. Med 2 000 kronor i rånarbyte flyr inkräktarna i brödernas leriga Opel Omega upp till Kalahattens parkering. Där sker bilbyte till det fordon som den 14-årige mopedpojken såg på parkeringen tidigare under kvällen.
Där upphör spåren. Där försvinner Rogers mördare. Där åker Sunes angripare. Där försvinner även den enda nyckeln till Hadak-kassaskåpet, liksom nycklarna till Jöli-skåpet.
Sedan dess har kassaskåpen stått olåsta och obrukbara. Men enligt Sune spelar det ingen roll. Det här med kassaskåp har aldrig varit någonting för honom. Den skyldige kan behålla nycklarna för att aldrig glömma det han åstadkom på gården i Kalamark, låter han hälsa.
Var detta bilen på parkeringen?
¤ BILEN SOM den 14-årige mopedisten såg på Kalahattens parkering tidigare under mordkvällen hörde till förövaren. 14-åringen vittnade senare om en vitaktig eventuellt crèmefärgad bil, en kupé, möjligen en japansk äldre modell.
PT har träffat vittnet, 28 år i dag, och visat honom bilder på en Citroen ZX Turbo diesel, en halvkupé och beige till färgen, årsmodell 1993.
Kan det ha varit en sådan bil som han såg på parkeringen? Många år har passerat händelsen och 28-åringen kan inte säga mera än "kanske, kanske inte" om Citroen-spåret, som via omvägar kan ha kopplingar till kronvittnet Nils.
¤ PT HAR TIDIGARE begärt ut den så kallade slasken i förundersökningen – men fått nobben på grund av sekretessregler. Å andra sidan kanske det saknar betydelse, eftersom sidorna 1 till 54 inte finns tillgängliga längre. Det materialet har av någon anledning kommit bort.
¤ DEN TRÄPÅK som användes för att slå ihjäl Roger och misshandla Sune var 105 centimeter lång, 5 x 5 centimeter i diameter och 1,2 kilo tung. Påken hittades kraftigt nedblodad på golvet i bröderna Lindbergs kök.
¤ DET TOTALA antalet utförda banktransaktioner från bröderna Lindberg till brandsläckarförsäljare Bertil kontrollerades aldrig av polisen när mordutredningen var som hetast. PT har funnit verifikat på tre överföringar, där bröderna via Sparbanken Nord betalat 25 000, 27 000 och 60 000 kronor till Bertils SEB-konto – utöver en kontant betalning på 80 000 kronor. Ingen vet om fler överföringar har gjorts. Efter tio år raderar bankerna dylik information. Sparbanken Nord och SEB har efter fullmakt från Sune Lindberg gjort stora ansträngningar för att om möjligt väcka liv i suddade transaktionsrapporter mellan dessa specifika konton. Trots bankernas engagemang gick aldrig uppgiften att lösa.
¤ POLISEN JOBBAR vidare i sina försök att lösa mordfallet i Kalamark. "Ärendet är öppet, men efter så många år och tre rättsliga prövningar är det ingen lätt uppgift. Vi är beroende av avgörande tips utifrån för att lyckas", säger Per-Olov Andersson, ansvarig för polisens "kalla fall-grupp".
¤ TVÅ ÅR EFTER dådet i Kalamark startade Nils och Bertil tillsammans ett bolag tillsammans inom verksamhetsområdet "säkerhetsservice", med säte i Stockholm. Som ändamål för verksamheten angavs bland annat "försäljning av elartiklar främst inom säkerhet, bevaknings- samt kommunikationsutrustning." Duon lockade även med "konsultuppdrag inom ekonomi, säkerhet samt strategiutveckling". Ett år efter starten avregistrerades handelsbolaget.
¤ PODCASTEN SPÅR är ingen SR-produktion, vilket angavs i avsnitt 10. "Vi jobbar själva utanför public service", hälsar Anton Berg som följt PT:s serie.
¤ TROTS UPPREPADE försök att få kontakt med vice chefsåklagare Mikael Lundquist har denne valt att aldrig återkoppla.