En dyrbar och allergivänlig katt

En silvergrå, långhårig katt med stora, bruna ögon möter oss i dörren till Lena Lundmarks blå hus i Kåge, strax norr om Skellefteå. Hon luktar intresserat på oss innan hon spatserar in i arbetsrummet för att vaka över sina två, små ulltussar som sover gott - en i klätterställningen och en med huvudet hängandes över kanten i en röd plastkorg. De andra fem kattungarna har flyttat till sina nya familjer under helgen. Lena plockar fram några muggar och hämtar en morotskaka från kylen.
- Varje gång man ska få kattungar funderar man på vad sjutton man har gett sig in på, men när de sedan flyttar undrar man hur man ska klara sig utan dem, säger Lena och skär kakan i bitar.
Som en liten hund
Medan kaffebryggaren puttrar berättar hon att hon har haft uppfödning hemma sedan 2003. Då var den ryska katten relativt okänd i Sverige. Men Lena föll pladask när hon hittade den långhåriga rasen på Internet. En röd hona stod högst upp på önskelistan, men eftersom det inte fanns i Sverige så blev lösningen att importera från Tyskland. Efter åtta månader kom Cleo äntligen "hem".
- Jag har haft hundar innan, men när de försvann blev det så tyst i huset. Eftersom jag är sjukpensionär så tänkte jag att en katt skulle få bli vår nya familjemedlem. Den här rasen är ju nästan som en liten hund, väldigt sällskaplig. Och det var precis det jag letade efter, en annorlunda katt med det lilla extra.
Allergivänlig
Och visst har den ståtliga raskatten något extra. Det har visat sig att många, men långt ifrån alla, allergiker klarar av den. Det sägs bero på att katten saknar ett allergiframkallande protein i saliven, men det finns inga vetenskapliga tester som bekräftar detta.
- Jag har både haft potentiella köpare som har gråtit av lycka och sagt att det är ett mirakel och någon som hävdade att han nästan blev religiös, skrattar Lena och tar en klunk ur kaffekoppen. Men sedan finns det förstås också de som har varit här för att testa om de tål och inte alls klarat av det.
Lättlärda cirkuskatter
De två kattungarna har vaknat till liv och kommer utrusande i köket. Det lilla yrvädret Ninka sladdar runt mellan stolsbenen medan hennes mer filosofiska bror Zamzor dagdrömmer bakom gardinen.
- Det är väldigt intelligenta djur som har använts som cirkuskatter. Det går både att lära dem att apportera och hoppa genom ringar, säger Lena och lyfter ner kattmamman Inessa som envisas med att besöka den förbjudna köksbänken.
- Men bland det första de lär sig är att få husse och matte att dansa efter deras pipa. Man måste ha en hel del humor för att orka med deras sätt, säger hon med ett skratt.
Allt mer populär i Sverige
Trots att det bara är två småttingar kvar nu så är de överallt och ingenstans på en och samma gång. Ena stunden jagar de färgglada leksaksmöss för att i nästa gnaga på ens strumpa.
Det går knappt att föreställa sig hur mycket passning som krävdes när de var alla sju.
- Katterna är min hobby och jag tillbringar så mycket tid jag kan med dem, säger Lena och plockar upp lilla Ninka som piper efter uppmärksamhet. Samtidigt så får man kontakt med många andra som har samma intresse och det är väldigt roligt, säger hon och stryker den bedårande kattungen över ryggen.
Men det är inte bara Lena som är fäst vid Sibirierna. De senaste åren har antalet katter och uppfödare i landet ökat rekordsnabbt.
Något som Lena Lundmark tror kan bero på att många allergiker har fått nys om rasen samtidigt som den har syns allt mer på utställningar.
- När den här kullen föddes sa det bara svisch och så var alla reserverade. Och nu har de flyttat till allt ifrån Oslo och Göteborg till Umeå och Stockholm. Så trycket är stort.

En dyrbar och allergivänlig katt

För många allergiker vore det rena himmelriket att kunna borra ner näsan i pälsen på ett alldeles eget husdjur. Men snuva, svullna ögon och pipande luftrör sätter stopp för det. Nu kan även pälsdjursallergiker byta ut guldfiskskålen mot ett hårigare alternativ - den sibiriska katten.