utdöende språk. Språkforskare räknar med att en tredjedel av
samerna inte kan prata sitt eget modersmål, kanske till och med så många som hälften.
Det handlar om generationerna födda på 60-, 70- och 80-talet som helt enkelt inte fått lära sig språket av sina föräldrar.
- Min farmor var sameslöjdare och farfar var renskötare, men ingen av deras tre barn har varit så intresserade av att föra samiskan vidare. De lärde aldrig ut språket till oss, bara enstaka ord, främst sådana man använder vid renskötseln, säger Charlotta
Eriksson, 23 år Arvidsjaur.
Hon växte upp i Moskosel som enda barnet och utan samiska kompisar. Intresset för det
samiska arvet väcktes först när hon började med släktforskning. För ett och ett halvt/två år sedan väcktes intresset för att sy.
Sedan ett halvår tillbaka går Charlotta nu Sameslöjdlinjen, inriktning textil och skinn på Samernas Utbildningscenter i Jokkmokk.
- Mina föräldrar var ganska skeptiska till en början. De menade att "du kan ju inte sy, varför ska du åka dit och skämma ut dig" (skratt) Men nu tror jag att de är riktigt imponerade av vad jag har gjort.
Lägger ner själ och hjärta
Det första året på utbildningen är grundläggande och ger kunskaper om det mesta som har med det samiska hantverket att göra. Charlotta berättar attlärarna ofta spontant väver in annat i utbildningen också - som också har med det samiska kulturarvet att göra.
- Utbildningen är så intressant och roligt! Lärarna är fantastiska och går in med själ och hjärta i allt de gör.
Utbildningen är tvåårig, men Charlotta vet inte om hon även ska gå det andra året som ger mer fördjupande kunskaper.
- Som det känns nu så vill jag främst kunna tillverka kläder för husbehov. Jag har inga stora drömmar om att bli en känd slöjdare, men man vet aldrig. Samtidigt så tror jag att jag kan
utvecklas mycket hemma också, när jag har grundkunskaperna. Min farmor, Gerda Eriksson var känd som en duktig slöjdare. Det hade varit roligt att gå i hennes fotspår. Jag tror hon hade gillat det.
Ryschigt eller stilrent
Samerna klär sig olika beroende på varifrån de kommer.Alla dräkter har sina karakteristiska detaljer, färger, snitt, dekorering och hantverk. Det är stor skillnad på de ryschiga koltarna från exempelvis Karesuando och den enklare, mer stilrena
"Arvidsjaurkolt" i kläde som Charlotta sytt till sig själv. Förutom kolten har hon även tillverkat ett par bällingskor och ett par handskar i renskinn. En så kallad "oväderskrage" i kläde och ett barmkläde att ha under kolten.
Grundfärgen är brun med gula/röda detaljer, egentligen ska det även finns med en grön färg med, men den har Charlotta valt bort:
- Jag hittade mönster som användes för länge sedan i min släkt, där inte den gröna färgen fanns med. Det är kul att inte se ut som alla andra. Sedan har jag själv valt att sy in glittertrådar istället.
På skolan finns endast möjligt att läsa Lulesamiska, så på kvällstid läser Charlotta även Ume-
samiska genom Studieförbundet Vuxenskolan. Ett språk som i dag talas av ett fåtal personer i Arvidsjaur, Sorsele, Malå, norra Tärna och sydöstra delen av Arjeplog.
Osynliga band
På skolan i Jokkmokk går elever från hela Sápmi ( Kolahalvön, nordligaste Finland, norra Norges kust- och inland och delar av Sverige från Idre och norrut).I dag har Charlotta många samiska vänner:
- Det finns osynliga band, men sedan har vi slöjden, språket och kulturen gemensamt. Det finns en stor sammanhållning, tightare på något sätt. Vi är som en stor familj.<\c>