"På fettisdag skulle man äta sju gånger"
Det handlar om skidtävling, valborgsmässofirandet och fettisdag i detta avsnitt av minnen som nedtecknats av Katri Berglund, Jävrebyn.
Nu är semlor till salu ibland direkt efter jul- Till fettisdag är det ett måste, men mot slutet på fastan finns inga att köpa.
Foto: Robert Lundberg
Bindningar blev vanligare. Jag hade fått ett par Bergendal-bindningar av min svåger, som varit tävlingsåkare. Det var så kallade fasta bindningar. Man åkte spark, skidor, skridskor, det var inte dagens rör utan en skena, som man fäste under skon, med remmar eller snören. Det kunde bli en svängom på vägen, om någon kunde sjunga eller spela munspel. Nu tar man bilen till närmaste tätort
eller stad, och har knappast någon större kontakt inom byn.
Även vi barn deltog i ordnandet av fest. Vi drog ihop ris till en så stor majbrasa som möjligt. Lite hjälp kunde vi få av någon pappa, som arbetade i skogen. Ibland kunde de ta ett lass tall eller grankvistar på släden då de körde hem. De slängde av det så vi fick bära eller dra det till majbrasan. På valborgskvällen kom de flesta och deltog i att bränna brasan.
Vi var mycket stolta då vi fick beröm för den stora fina brasan. Vi roade oss med klappning, sista paret ut eller liknande. Där deltog även föräldrar och andra vuxna. Det var roligt att få bjuda alla på ett nöje. Nu är det pappor med bilar som kör ihop och ordnar brasan, nu ska det vara sång, korvgrillning, kaffe, till och med gräddades våfflor ett år, dessutom sprängs det smällare, inte så våldsamt som på nyårsnatten, men det är ändå otrevligt. Barnen får inte glädjen och stoltheten utom att kaffet ordnas för försäljning av ungdomar, som får subventionerat pris på fjällresa.Flera sätt att göra vardagen till fest.
Valborgsmässoafton på morgonen kom pappa och pojkarna hem med resultatet av ett lyckat fiske, 10 stycken rejält stora gäddor som vi rensade och stekte i ugnen, med baktanken att vi hade middagsmaten på första maj klar. Vi gick till majbrasan som vanligt. Då det var slut där var kvällen för ung, så något måste pojkarna hitta på.
Förslaget till kompisarna att gå hem till oss och smaka på gäddan antogs. Då jag kom hem satt det killar runt köksbordet och åt stekt gädda och hårdbröd. Även jag smakade innan jag gick till sängs. På första maj låg det 10 ryggben från gäddorna och brödsmulor på bordet. De hade haft roligt. Nog ordnade det sig med maten.
Fettisdag var det lovdag i skolan, den enda utom skurdagen på vårterminen och en på höstterminen. Dagen före kokades knäck. Knäckformar som vi har i dag fanns inte. I varje fall inte i vår affär, man tog in diskbaljan - eller annan lämplig form - full med snö. Av gamla skrivböcker eller vad papper man hade, gjordes små strutar som stoppades ner i snön, där de fick stöd då man hällde i den varma knäcksmeten. Skidor tjärades och man såg över stavar, skor och kläder.
Den dagen var det skidåkning hela dagen med en strut knäck i fickan. Då man kom hem, hade mamma kokat bruna bönor, stekt fläsk, och bakat semlor. Man fick en semla med en sked socker mald mandel och vispad grädde. Mandelmassa var inte vanligt. Var mamma på spendersamt humör fick man två semlor. Ville man ha fler fick man äta bullen med mjölk. På fettisdag skulle man äta sju gånger, enligt ett gammalt talesätt. Det hade nog blivit väl mycket, med så kraftig mat. Bruna bönor och semlor var vanligt på tisdagarna hela fastan.
Dagens kaloribomber var vi inte bekanta med, inte heller utbudet av färdig mat. På kvällen hade ungdomarna pjäxdans på någon lämplig upplogad is eller kanske väg. Trafiksituationen gjorde att det var vanligt att roa sig inom byn. Nu är semlor till salu ibland direkt efter jul, till fettisdag är det ett måste, men mot slutet på fastan finns inga att köpa. Knäck kokar inte så många tror jag.
Så jobbar vi med nyheter