Folk var inte vana att ha ljust

I minneskavalkaden berättar Katri Berglund, Jävrebyn, bland annat om fotogenlampor och elinstallationer.

Foto: Scanpix

JÄVREBYN2009-03-27 06:00
Åter till tjugotalet. Det hade något antal år varit vanligt att montera in järnspis i öppenspisen. Jag minns inte det, men man såg hos en del att murkappan fanns kvar. De flesta hade helt murat om eller satt in järnspis.
Att kura skymning och ha elden i den öppna spisen som enda lyse tillhörde en gången tid. Vad som också tillhörde gången tid var karbidlamporna. Min syster som var sju år äldre än jag, hon hade döpt dem till "tjutta" det lät visst som namnet antyder, då man tände dem.

Fotogenlampor och lyktor var också på väg att slås ut av elen. Men elen var inte så pålitlig, så fotogenlamporna fanns kvar som en trygghet. Nu har de övergått till att vara prydnad. De så kallade strumplyktorna gav mycket ljus. De små kraftverken gav väl el då det var gott om vatten och inte var issörja. Skärskilt höst och vår då blinkade lyset, och ibland försvann det.
Elinstallationen skulle garanterat inte godkännas i dag. Det var som två trådar, överklädda med gummi och överspunna med tråd. Jag är ute på hal is, men de såg ut som jag skrivit. Trådarna fästes på små porslinsknoppar man skilde på trådarna och tryckte dem över porslinsknoppen.
I köket hade man en lampa, som ibland hade en skomakarskärm, men det var lika ofta bara en tråd med en lamphållare som hängde ned från taket i mitten av köket. Lampan var längre än dagens runda och avslutades med en spets. De var munblåsta. I ett stor kök hade man kanske en 15 watts lampa. Det fanns kanske 40 och 25 watt. Jag minns att det fanns 10 och jag tror 5 watt också.

Min man Harald berättade att det hade kommit in en ovanligt lång man i ett hus och han rev sig i flinten på taggen i lampan. Som han hade en tång i fickan knipsade han av taggen, resultatet blev förstås en explosion och små tunna glasskärvor i hela köket. En del hade lampor även i andra rum. Ytterbelysning hade ingen, men om några år blev det en lampa ute på bron. Man hade även kraftigare lampor i huset.
Det var få ljuspunkter, men folk var inte vana att ha ljust. Dagsljuset utnyttjades. Efter ett antal år bytte man ut den lindade tråden mot kulo-tråd som var säkrare. Den gamla tråden var så skör att gummeringen bara rasade då man tog i den. Nu 2003 tänds alla lampor om än solen strålar och det är ljust. Elpriset har höjts väldigt mycket.
Säkringarna är en annan farlig sak. Då man köpte dem var de lagliga förstås, men då de gick sönder var det någon i varje by som bytte tråden. För det skulle hålla bättre tog han en grövre tråd. Att inte vartenda hus brann ned är en gåta.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om