Det var fantastiskt då elstrykjärnen kom
JÄVREBYN
Foto: Scanpix
Nu i vår så kallade upplysta tid snusar till och med skolbarnen och spottar snusloskor på väggar och golv. Får de göra så hemma? Dessutom har alla droger kommit. Rökning hade minskat mycket men ökar igen särskilt bland flickor- kvinnor.
Tvätten var en arbetsam syssla i min ungdom. I dag är det jobbigast att hänga tvätten, om man inte torktumlar den. Under vintern tvättade man det nödvändigaste. Resten sparades till sommaren. Då man skulle tvätta bar man in vatten och fyllde järngrytan i ladugårdens öppna spis, och gjorde upp eld för att få varmvatten. Under tiden bar man in tvättbalja och tvättbräda i ladugården, och förstås kläderna, såpa och eventuellt tvättpulver. Tvättpulver hade börjat finnas, men tron på såpa satt väl förankrat hos husmödrarna.
Pulvret var troligen inte så bra i början.
Man ordnade sig en bra arbetsställning, fyllde på med lagom varmt vatten i tvättbaljan, lade i kläderna och tvättbrädan, sedan var det att gnugga tvätten och smeta på såpa på fläckarna, som behövde gnuggas extra mycket. Då det var tvättat ett varv var det att göra om proceduren en gång till, för rent skulle det vara. Vittvätten lutkokades sedan den gnuggats.
Då det var färdigtvättat lade man kläderna i en tvättså, som man bar ut till brunnen eller ett vattendrag eller sjö, hinkade eller öste upp vatten och fyllde tvättsån. Med en "trästöt" bearbetade man kläderna för att få bort tvättvattnet. Man hällde bort och fyllde på rent vatten flera gånger tills man var nöjd. Då var det att bära in tvättsån i ladugården igen. Nu hällde man på hetast möjliga vatten, för att kunna vrida tvätten. Vridmaskin fanns, men var kanske ännu inte så populärt. Kvinnorna var hårda i nyporna och vred kläderna fort och väl.
Att hitta någonstans att hänga tvätten var ibland knepigt. Vi hade en boda, som förstås var kall, men där det inte blåste. En kallvind gick bra och visst gick det att hänga tvätten ute. Då man tog in tvätten var den frusen, me tinade och torkade förvånansvärt fort. Jan minns strykjärnen man värmde på spisen, de var större och tyngre än dagens. Pressjärnen var mer avlånga och tyngre.
Det var fantastiskt då elstrykjärnen kom. Det var samma värme hela tiden. Dessutom var de så lätta. På försommaren tvättade man ute, gärna vid ett vattendrag eller sjö. Då skulle allt tvättas, vittvätt, kulörtvätt, mattor, arbetskläder, ja allt. Vi tvättade vid en liten älv. Det var en brygga över älven och under den var en stock. Då man tvättat mattor, lade man dem över stocken för att få dem sköljda.
Det var roligt att se då tvättvatten och lödder for bort och färgerna i mattan kom fram. Mattorna borstades rena med rotborste och såpa. Det var arbetsamt men roligt. Kaffeflaskan kom fram. Det var skönt. Kaffeflaskan var en vanlig literflaska, som man drog en yllesocka på för att hålla värmen. Termosarna, om de fanns var de ännu inte vanliga.
Där det var stor familj och därmed stor mängd tvätt, kunde det ta en hel vecka, alltså sex dagar innan det var klart. Tvätten skulle vara klar före midsommar, senast. Efter tvätten skulle allt tas vara på. Det skulle manglas, strykas och lagas. I en del byar fanns det stora stenmanglar, men där inte sådan fanns fick man dra mangeln med handkraft.
Vi brukade mangla på en handdragen mangel. Det var roligt att mangla för det blev så snyggt men jobbigt för dem som drog i mangeln. Strykjärnen som värmdes på spisen var tunga och klumpiga, elstrykjärnen var lättare och smidigare. Det senaste ångstrykjärnet ger bra resultat. Även små lätta manglar finns. Idag tvättas det mesta i maskin och torktumlas eller torkas i torkrum, på sommaren kanske ute. Blusar, skjortor, dukar och kanske någon speciell sak strykes, resten bara vikes.
Så jobbar vi med nyheter