Bindor virkades av ljusvekegarn
I serien av minnen som Katri Berglund, Järebyn, plockat fram för Ditt- och Dattläsarna berättar hon den här gången bland annat om den personliga hygienen i gamla tider.
Vid behov fick man gå till utedasset på gården. Det var timrat och tämligen stort.
Foto: BERTIL sundkvist
Bostadshusen i min ungdom var ofta gamla Västebottensgårdar. De var långa ofta envåningshus. Rumsindelningen var kök, införkammare som i dag skulle kallas vardagsrum. De upptog hela husbredden. Farstun var ofta på mitten av långväggen, den upptog halva husets bredd den andra delen var den så kallade farstukammaren. Resten av huset var uppdelat i rum. Familjerna var ofta stora så alla rum, utom införkammaren, användes till sovrum, utdragssoffan i köket brukade vara pigans sovplats. Nyare hus av olika storlek byggdes. Garderober var få, om de ens fanns. Öppna spisar byttes ut och ersattes av järnspis.
Badrum hade inte funnits ens i fantasin, men blev mer och mer önskade. Man bar in vatten i hink. Det varma vatten som behövdes värmdes på spisen, om man inte hade en reservoar, monterad så man fick värme från spisen. Golven, av hyvlade och fernissade plankor knäskurades och och borstades med rotborste. Det började komma någon korkmatta. I början lade man bara på halva golvet där spis och diskbänk fanns. Vid behov fick man gå till utedasset på gården. Det var timrat och tämligen stort. Ofta var det trappsteg där man gjort hål för barn, två hål för vuxna längst upp som vanligt. Toapapper var inte vanligt så det var att ta tidningar, kataloger eller det papper som fanns. Tunnorna byttes då de var fulla och innehållet användes att gödsla potatislandet med. På väggen i dasset satte man gärna upp tidningsblad med vackra bilder.
Trots att badrum saknades måste den personliga hygienen skötas. Männen tog av sig på överkroppen och tvättade sig. Vatten i handfatet och tvål användes även till fot och bentvätt. Den intimare tvätten sköttes i enrum. Kvinnorna skötte nog hela sin tvätt i enrum. På sommaren var det enkelt att ta tvålen med sig till havet, sjön eller älven. I många hem fanns en lavoar med en tvättservis, den bestod av ett rejält stort tvättfat, vattenkanna och tvålkopp. Som prydnad virkade man dukar en under fatet, en i fatet och en som täckte öppningen i kannan. I lavoaren kunde man förvara hygienartiklar. Dambindor fanns inte att köpa så flickorna virkade bindor av ljusvekegarn.
Schampo fanns inte att köpa så man tog en klick grönsåpa och masserade in i det blöta håret. Man sköljde genom att hälla ljummet vatten genom håret. Det började komma pulverschampo, det skulle lösas i vatten.
Det blev inte så populärt bland kvinnorna det ansågs att man fick mjäll av det. Gemensamhetsbastu fanns i vissa byar och blev vanligare. Där var bestämda tider för män och pojkar, kvinnor och flickor. I Jävre hade bruket en bastu vid ån en bit ovanför nuvarande vägbron. Den fick nyttjas av anställda vid bruket.
Jag flyttade till Jävre och ett hus som var från cirka 1670, och utan badmöjligheter. Som det rannen bäck i utkanten av tomten hade de där grävt och gjort en dusch. Där kunde man duscha och tvätta håret till sena hösten. Harald slutade inte förrän han fick is i håret då han badade i duschen. Nog var det skönt då nya huset var klart med både värme och dusch. Det går inte att göra en jämförelse från då och till nu, skillnaden är alltför stor.
Så jobbar vi med nyheter