Lever för och med sina renar

Renhjorden på isen består av renar som tagit sig över E4:an och ner mot havsbandet. Det är färre än 100 renar som samlats in. Redan i gryningen startade arbetet och till en början försökte de motsträviga renarna springa undan, men med väl synkroniserat lagarbete drevs hjorden ut på isen och efter ett par timmar har djuren lugnat sig. De ligger lugnt på isen när PT strålar samman med de skoterburna samerna.
Hunden är viktig
En ivrig och viktig hjälpreda är vallhunden Rex. Längre transportsträckor åker han på husse Martin Lundgrens skoter, men han är, som sagt, ivrig att få jobbet gjort.
- Hunden är viktig, men man får hålla igen han lite. Från början var han rädd för skotern, men efter att ha sprungit en mil valde han själv att lifta med mig och sedan dess är det inga problem, säger Martin Lundgren.
Gillar jobbet
Martin och hans bröder Patrik och Johan valde alla att satsa på rennäringen. De har aldrig ångrat sitt yrkesval, men det finns oro inför framtiden. Vindkraftparken i Markbygden och en eventuell Norrbotniabana rakt över vinterbetesmarkerna på Pitholmsheden är allvarliga hot.
- Jag har en 13-årig son som är väldigt intresserad och det är klart att jag vill ge honom möjligheten att gå i mina spår, men vi får väl se, säger Patrik Lundgren.
- Rennäringen krymper, det är en ond spiral. Men vi måste vara flera för att klara arbetet. Det handlar också om ett traditionellt sätt att leva och arbeta tillsammans, säger Anders Ruth.
Vindkraften hotar
Skötseln av renarna tar mycket tid. Samtidigt ska samebyn engagera sig i bland annat vindkraften och det hot en så stor markexploatering innebär.
- Skrivelser, remisser och samråd tar enormt mycket kraft och tid. Helst vill vi ha ersättningsmark, men det finns inte. Vi kan aldrig
acceptera att alla andra ska vara vinnare och vi förlorarna, säger Patrik Lundgren.
Vi pratar fördomar och missuppfattningar. En är väl att samerna kör ner renarna till kusten och sedan åker hem. Ingenting kunde vara mer fel. Just vintern är kanske den tuffaste arbetsperioden för renskötarna.
- Vi bor ju nere vid kusten under vintern. Oavsett väder och vind måste vi se till våra renar. Det pågår ett intensivt förflyttande och bevakande av djuren. Däremot säger det sig själv att vi inte kan ha koll på varenda ren hela tiden. Jag tror att vi kör runt 1 000 mil på skoter varje vinter, säger Johan Lundgren.
- Så länge det är ljust är man ute bland renarna och på kvällarna planerar man. Det gäller att ha framförhållning och se till att renarna har bete hela tiden, säger Patrik Lundgren.
De senaste åren har klimatet förändrats. Höstarna är längre och regnigare. Flera vintrar har varit katastrofala när det frusit isskorpa på marken. Samerna har tvingast stödutfodra renarna och det kostar stora pengar. Dessutom kommer våren tidigare.
En del irriterade
Ett par markägare i Jävre har irriterat sig på renarnas närvaro. Hur fungerar samarbetet med ortsbefolkningen vid kusten?
- Ibland hamnar renar fel och då får man lösa det. Men det finns tyvärr en del människor som det inte går att prata och komma överens med. Fast överlag upplever jag att vi har bra kontakt med folk och även förståelse för vårt arbete, säger Patrik Lundgren.
I vinter har cirka 3 000 renar vinterbetat nere vid kusten. En del på Pitholmsheden, andra i Jävre och åter andra en bit in i landet. De renar som just för dagen samlas in ska drivas till Pitholmsheden och sedan transporteras upp till Granträskmarken.
- Om några veckor börjar vårflytten. Då ska renarna drivas upp till Arvidsjaur. Det är riktigt hårt jobb som tar ungefär tio dygn, berättar
Anders Ruth.
Ångrar inte yrkesval
Det börjar bli dags att sätta fart på hjorden. Än återstår mycket arbete med att hitta ytterligare strörenar på Hattudden och till Pitholmsheden är det en bit.
- Vi håller igång så länge det är ljust, säger Patrik Lundgren och tillägger eftertänksamt:
- Visst har man undrat vad man håller på med ibland, men jag har aldrig ångrat mitt yrkesval. Jag har alltid längtat ut i naturen.